Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
In- och utrikes
Det hela kunde förmodligen icke begränsas till Spanien. För den
som vill och hoppas på fred finns det ingen annan väg att gå än
att söka begränsa striden till en strid mellan spanjorerna inbördes,
sympatierna må vara än så odelat på de kämpande arbetarnas sida.
Man kan förstå dem, som bestämt yrka på ingripande för att få
slut på blodbadet och förstörelsen, men i detta fall föreligger
otvivelaktigt ännu större risk än under den abessinsk-italienska konflikten,
att branden då skall sprida sig. Man måste komma ihåg, att det
också finns människor, som med förtjusning se inbördeskriget
flamma.
Det är främst Frankrike, där kraven på ingripande göra sig hörda.
De franska kommunisterna ha energiskt talat för att passiviteten
skulle överges. De synas ha många fler än sina egna anhängare
med sig i dessa krav. Men Blum har sagt nej och fasthållit vid
sin deklarerade neutralitetspolitik, vilket lett till skarpa
meningsbrytningar, så starka att man fruktat för folkfrontens hållfasthet.
Blums ställning är i övrigt alltjämt stark. Han har under de
korta månader han fungerat som regeringschef kunnat inregistrera
en rad betydande framgångar och icke blott det omedelbara
program, han vid regeringstillträdet framlade utan en hel del därtill
har blivit genomfört. Frankrike har fått en lagstiftning om
kollektivavtal, om semester, en plan för allmänna arbeten, kontroll över
vetemarknaden, höjning av den skolpliktiga åldern, modifiering av
defla-tionslagarna samt icke minst viktigt en reorganisation av
centralbanken, varigenom statens makt över penningpolitiken möjliggjorts.
leke minst betydelsefullt är, att rustningsindustrin nationaliserats.
En mycket betydande risk för fredens brytande har eliminerats. Ger
det ingen profit att framkalla ett krig, komma ansträngningarna,
får man hoppas, att framkalla det också att bli mindre. Om staten
allestädes toge hand om rustningsindustrierna borde det medföra
ökad säkerhet. Fast ingalunda skulle det göra de fascistiska
diktaturerna mera fredsvänliga. Det främsta hotet mot freden kommer
från dem och så länge de se sin enda räddning ut ur uppkommande
svårigheter i krigiska konflikter, så länge måste människorna också
räkna med kriget som en faktisk realitet, hur mycket man sedan
än söker undgå det. Varaktig fred kan näppeligen vinnas, innan
dessa diktaturer bringats ur världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
