Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Beyer, Nils: Den harmlösa teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HARMLÖSA TEATERN
Av NILS BEYER,
Sådana förhållandena nu äro, är teatern underkastad
nyckfullheten hos en välsituerad publik, som med höga
biljettpriser måste betala fÖr sin privilegierade ställning.
Olof Molander
(i Dramaten spelar, dec. 1936).
Det er det levende og flammende ord, det er den aktuelle
og tydelige tendens, det er harmen og lidenskapen, det er
politikken som enda en gang fornyer teatret och fyller det
med et lydhort publikum!
Arnulf 0verland
(i Det frie ord).
Det agitatoriska syftet medför överhuvud, att detaljerna
måste göras så obehagliga som möjligt, helst direkt
kväljande.
Anders Österling
(i Tio års teater).
Innebörden i den alltjämt omdebatterade men ständigt lika
missförstådda ’’teaterkrisen" kan sammanfattas i få ord: svensk teater av
i dag lever vid sidan av livet. På de bräder, som skola föreställa
världen, får inte tränga in ett eko av de stora, betydelsefulla
händelser, som nu utspela sig runt om i världen. Men i det långa loppet
är teatern dömd att förtvina, om den mister kontakten med tidens
egen dramatik.
Den sista pjäs av aktuell, levande karaktär, som givits på en
stockholmsscen, är Melodin som kom bort, detta lilla underverk av satir
och leklynne, med vilket dekorationsmålaren Kjeld Abell en vacker
morgon vaknade i Köpenhamn och fann sig berömd. I en serie enkla,
mästerligt skisserade tablåer visade det, hur manschettproletären
Larson och hans lilla fru återfinna livets mening, som gått förlorad för
dem i ett själlöst, mekaniserat kontorsarbete, i solidariteten med den
övriga arbetarklassen. Tack vare sin poesi och kvickhet upplevde
stycket också en vårlig succés på Vasateatern, varefter Per Lindberg
for ut med det på turné i landsorten.
Men sedan har det på teatrarna varit slut med det slagets konst, i
vilket vi förnimma tidens egen puls. Skådespel att välja på har det
likväl inte saknats. Per Lindberg har just i en briljant essä i den i
höstas utgivna publikationen Kulturfront, del II, under parollen
Agitera för den agiterande teatern fäst uppmärksamheten på en lång rad
spelbara, moderna pjäser, som hittills lyst med sin frånvaro på
stockholmsscenerna. Där äro de båda stora tyska revolutionsdiktarna Bert
Brecht och Ernst Toller, som vunnit berömmelse även på våra
breddgrader med sina oförglömliga skådespel Tolvskillingsoperan och
Hoppla vi lever, men vilkas övriga storartade produktion fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
