Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Litteratur - Valentin: Antesimitismen i hiistorisik och kritisk belysning - Ryskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 52
som predisponerat en del av dem till bolsjevism och socialism; låt
vara att de judiska bolsjevikernas antal och inflytande groteskt
överdrivits av antisemiterna. Att emellertid här komma och tala om
destruktiva drag i det judiska kynnet är, som Valentin gång efter annan skarpt
framhåller, endast nonsens. Så långt är allt klart. Men ändå tar
Valentin förskräckt och bekymrat avstånd från »den destruktiva judiska,
radikaliismen»; den är riskabel, sägs det, därför att judar på dessa
områden ofta når ledarställninigar. Man igenkänner argumenten från
tidigare varningsord från det konservativa akademiska Upsala.
Motiveringen är emellertid svag. Själv framhåller författaren att endast
ett fåtal tyska judar bestod av »respektlösa, negativa kritiker eller av
ytterlighetsmän», och ändå gick det som det gick: antisemitismen i
Tyskland sökte ut speciellt två offer, Walter Rathenau och Max Warburg,
»som båda var moraliskt hö^gtstående män och lidelsefulla tyska patrioter».
Valentin har själv angett orsaken: i folkhatets historia, säger han
någon gång, är det typiskt »att de av hat förblindade icke bryr sig
om argument och fakta». Av den atniedningen kunde det tyckas
meningslöst att tro något vore att vinna för judarna genom att locka
dem till solidaritet med Allmänna valmansförbundet. Tvärtom vore
en sådan manöver endast en eftergift åt reaktionen. I kampen mellan
den konservativa och den radikala idékretsen, som ideologiskt återspeglar
brytningarna i det nuvarande kapitalistiska samhället, har judarna
tvärtom allt att vinna genom att lita till de krafter, som målmedvetet
arbetar på att fördärva grunden för reaktionens barbariska framfart. Så
tillvida är de verkligen destruktiva Ax. Sbg\.
Ryskt.
Med undantag för den verkligt nya skönlitteraturen, som även den
går oss förbi till stor del — med undaintag för världsnamn som
Sjolo-kov och Avdejenko — få vi inte veta mycket om kulturlivet i
Sovjetryssland. Teatern, musiken, filmen och baletten i all ära — hur är det
med vetenskap, humaniora och kulturdebatt överhuvud?
Några engelska förlag ha emellertid på de sista åren utgivit ett par
böcker med dokumentariskt intresse i dessa frågor. Gollancz har i
sin serie av handböcker om Sovjet även utsänt en volym om
undervisningsväsendet av Pinkievitch, stom gjorde Stockholm den äran för
några år sedan. En verkligt intressant sak är en samling essäer,
»Marxism and modern thought», av framstående rjs;ka vetenskapsmän
som Bukharin, Vavilov (fysiker) och Tiumenev: den ger en ingående
och fullkomligt »up-to-date» bild av den ryska marxismens ställnings
till den moderna borgerliga vetenskapens senare utveckling och
förgrundsfigurer. (ett Obs för bibliotekarier: boken är ytterst billig).
Mera kuriös, men inte desto mindre verkligt spännande, är en
samling artiklar och essäer av Karl Raåek, som kom ut förra, året i
London: Portraits and pamphlets. Radek har som bekant »åkt fast» igen
efter Kirov-processen; det är inte första gången och kanske inte heller
sista; han är listig som en orm utan att vara mera saktmodig än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
