Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Nilsson, Karl: Neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Karl Nilsson
bjudas att ansluta sig till Nationernas förbund. De blir t. o. m.
tillfrågade, om de har några önskemål beträffande förbundets
konstitution. På en viktig punkt lyckas de också vinna gehör för sin
ståndpunkt: vid utformningen av artikel 16 i förbundspakten, den s. k.
sanktionsartikeln, vars mom. 2 ursprungligen gick ut på att
Nationernas förbunds råd kunde ålägga medlemsstaterna att med vissa
militära styrkor deltaga vid "genomförandet av internationella
förpliktelser medelst en samfäld aktion’’ (artikel 8), får de igenom, att denna
kategoriska bestämmelse ändras till "föreslå". De är rädda om sin
neutralitet.
Anslutningen till Nationernas förbund ändrar inte Sverges
utrikespolitiska kurs. Alla farhågor att så skulle ske har varit inspirerade av
en alltför hårdragen definition av begreppet neutralitet och av en
överdriven uppskattning av artikel 16 :s effektivitet. Menig man har
egentligen aldrig intresserat sig för dessa ting: för honom har
neutralitetsståndpunkten varit något absolut självklart, kan sedan
Nationernas förbund bidraga till att stabilisera den allmänna freden,
freden mellan andra stater, så inget ont i det!
Efter den första allmänna nedrustningskonferensens sammanbrott
och Hitlers makterövring i Tyskland sker en skenbar förskjutning i
det allmänna tänkesättet — men endast en skenbar. När oppositionen
mot Sveriges ställning i den italiensk-abessinska konflikten sökte göra
troligt, att den svenska socialdemokratin definitivt brutit med
neutralitetspolitiken, visade den endast, att den inte förstod, vad det var fråga
om. Jo, oppositionen till höger förstod det nog, men inte
oppositionen till vänster. Denna glömde nämligen, att uppgiften var att
hindra Italien att föra krig mot Abessinien, vilket var något helt annat
än att föra krig mot Italien. Vänsteroppositionens ståndpunkt blev
ju f. ö. nästan komisk därigenom, att den energiskt krävde privata
sanktioner mot Italien, vilka borde iakttagas av hela svenska folket,
men avböjde sanktioner, bakom vilka kunde misstänkas stå några
"imperialister", en tankegång, som var mera kristligt oskuldsfull •—
den såg ju till sinnelaget hos dem, som borde få deltaga i
sanktionerna — än realpolitisk.
Inför den ökade krigsfaran har diskussionen om neutraliteten
blossat upp med förnyad styrka. Ledarrubriker som "Svensk
neutralitetspolitik", "Nordisk neutralitetspolitik" hör till ordningen för
dagen. Samtidigt inträffar det, med anledning av den stora
solidaritetsaktionen för den spanska — och internationella! — fascismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
