Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Nilsson, Magnus: Omkring brottets problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Magnus Nilsson
däremot måste göra är att kräva, att sakliga, av gamla fördomar och
magiska föreställningar obundna synpunkter anläggas även på detta
problem och att de åtgärder som vidtagas skola leda till åsyftat
resultat och icke till ett diametralt motsatt sådant. Detta krav är icke
förestavat endast av medlidande med de arma varelser som bli
förbrytare — ehuru detta skulle vara skäl nog — utan minst lika
mycket av omtanke om förbrytarnas eventuella offer. Den bestulne,
misshandlade eller mördade är bra litet betjänt med att tjuven eller
mördaren blir bestraffad.
Att "fängelser" trots allt detta måste bibehållas ännu så länge —
kanske mycket länge — synes emellertid oundvikligt. Man kan, som
nyligen sades, icke ställa sig passiv inför en sådan företeelse som
brottet. Men de måste göras till någonting annat än redskap för
utkrävande av "vedergällning". De måste bli inrättningar där man på
vetenskaplig väg försöker rätta till vad som är felaktigt i
förbrytarens väsen. Det är på tiden att det allmänna medvetandet börjar
bibringas denna nya syn på brottets och brottslingens skrämmande
problem. Det är dock en väsentlig skillnad på att acceptera
fängelsestraffet såsom en nödfallsutväg till dess bättre medel erbjudas och att
anse detta "medel" som sista ordet i denna fråga. Det senare är
ansvarslöst, ej bara mot brottslingen utan minst lika mycket mot
dennes offer. En sådan inställning hos det allmänna medvetandet skall
också med all säkerhet främja framstegen på ifrågavarande gebit.
IV.
Det om icke enda så dock det betydelsefullaste medlet än så länge
då det gäller att förebygga brottslighet — och detta måste självfallet
vara huvudmålet för alla strävanden på detta område — består i
bekämpandet av fattigdomen, enär fysiska svaghetstillstånd
framkallade av sjukdom, dåliga bostäder, brist på lämplig näring,
överansträngning etc. bevisats ha en menlig inverkan på såväl personens
intelligens som i synnerhet på hans andliga balans. Att avhjälpa dessa
brister är därför att bekämpa brottsligheten, ja praktiskt taget det
enda sättet att påverka individer som icke redan begått någon
brottslig handling men som dras med anlag åt det kriminella. Men det är
med all säkerhet det effektivaste även då det gäller att rädda dem
som redan gått ner sig i träsket, eller i varje fall ett av de absolut
nödvändiga. Kampen för höjandet av det materiella välståndet är
således icke så grovt "materialistisk" — för att inte säga amoralisk —
som dess vedersakare söka göra gällande. På samma gång den är en
kamp för större välmåga är det en kamp mot brottet.
En annan utväg att reducera brottsligheten består i sterilisering
av grovt kriminella existenser i de fall där brottsk’gheten kan bevisas
bero på ärftlig belastning. Denna åtgärd har emellertid snävt
begränsad användbarhet på ärftlighetsforskningens nuvarande stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
