Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Åström, O.: Den tyska kyrkans läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA KYRKANS LÄGE
Av O. ASTRÖM,
Det är jämförelsevis tyst om den tyska kyrkostriden just nu. Den
synes vara fastlåst i ett läge, som är svårt att väsentligen rubba,
innan någondera parten i det pågående ställningskriget är fullkomligt
utmattad. Innan nya situationer skapas, torde en överblick över den
tyska kyrkans historiska och moraliska läge vara ganska gagnelig för
förståelsen av vad som är och vad som varit. Ty kyrkans läge är
aldrig detsamma i alla länder, därom övertygar oss en jämförelse
mellan England, där de fattigare klasserna räddats åt kyrkan av den
Wesleyska metodismen, och de romanska länderna där i allmänhet
dessa klasser kännetecknas av ett glödande hat till den romerska
kyrkan, beroende på dennas ekonomiska makt. Kyrkohistorikern Hj.
Holmquist har framkastat förmodandet att den antiklerikalism som
likväl förefinnes i protestantiska länder skulle vara en reflex av
samma strömning i katolska. Säkert ligger det mycket av sanning häri,
upplysningsströmningarnas rätta hemland är ju Frankrike, och det
franska läget blev normerande för Europa. Detta förhållande
utövar ännu sin inverkan i detta land. Denna nutida antiklerikalism
är mest en don Quijotisk kamp mot väderkvarnar. Läget är tragiskt
i dubbelt måtto. Ett stridsförbund mellan olika radikala falanger
sammanhålles fortfarande av en föråldrad lösen, oaktat den
gemensamma fienden för länge sedan har givit upp striden i denna form.
Kyrkan kvarstår likväl som en sorts ideologisk åskledare. Och å
andra sidan förnekar den äldre liberalismen, i vilket parti den än må
förefinnas, härigenom mycket av sitt kristna arv, i en tid då
sannerligen ingen anledning finnes att slösa med andens pund. Dessutom
existerar ännu i rikligt mått den vulgära på människokunskap så
hopplöst blottade formen av antiklerikalism för vilken religionen är
en ’’prästlist". Den myntas nu i vissa kretsar i hög grad på ryska
förhållanden. Så tränges de luterska länderna hårt mellan England,
Rom och slavema och detta leder till att häpnadsväckande naiva krav
ställes på den luterska kyrkan. Neander-Nilsson återger i ett
berlinreportage från revolutionsåren ett uttalande av en orolig ande som
menade: En enda präst som trodde på Gud skulle kunna omvända hela
Berlin. Uttalandet är typiskt för en tid som icke vill vara
själsligt lyhörd och därför reser krav som kanske ingen tid kunnat fylla,
allra minst i luterska länder som alltid kännetecknats av dialektiska
svängningar meilan djup pessimism om det jordiska och stark
optimism om det innersta i världens liv, en själslig inställning, som blir
allt mer svårförståelig i en materialistisk tid.
Men det var också ingalunda så i Tyskland att kyrkan var fri från
allt samröre med feodala makter, ehuru dess ställning mera var
fältprästens än prelatens. Sin fastaste borg hade kristendomen i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
