Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Svanberg, Victor: Dör vår lyrik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Victor Svanberg
om fantasins allmakt och påstår trotsigt: ’’Det finns ingen
verklighet/’ Han predikar försakelsens mysterium: skönhet, evighet, lycka
finnas mer, ju mer vi sakna dem, och döden ger livet dess mening.
Men han är alltför ärlig att dölja tillvarons elände. De sannaste
bikterna äro sådana som "Ökenstämningar", där blott titeln är bildspråk
men innehållet chosfritt faktiskt: själen är ensam, inte ens när
kärleken gör två till en dövas den förlamande ångesten. Vissheten om
sorgens och dödens makt är mycket större än ett dunkelt antytt hopp
om livsfömyelse. Så kan han i sitt bokslut självuppgivet be:
Må vindens sus i skogen
bli äldre än mitt liv.
En tid var hans framtidshopp socialt orienterat, men nu vill han
inget ha att göra med "trälarnas frihet, folkens lycka". Denna
desillusion beror uppenbarligen på de världspolitiska händelserna:
Hatets tider är komna,
mördarnas tider är nära,
men sakta förödes jorden
av likgiltighetens gift . . .
Se hur mänskorna irrar
i skaror fram och tillbaka
under de fallande murarna,
mellan de brinnande husen,
och ingen vet längre sitt hem.
Varken det oroliga stilexperimenterandet hos Ekelöf eller hans
tankars monotona cirkelgång kunna fördölja det faktum, att han är
en av de få verkliga poetiska begåvningarna hos oss just nu.
Hos Ekelöf gäller traditionalismen blott orden, det poetiska
formspråket. En traditionalism i sak företräder däremot Gabriel Jönsson
i Mina skepp. Han är en lärjunge till Österling, liksom denne en
korsning av eterisk drömmare och jordbunden skånsk lokalpatriot.
Med en blandning av ironi och vemod besjunger han sin landsändas
fäderneärvda riter, inte minst ätandets uråldriga kulthandlingar,
Mårten gås och påskäggen. Men han skiljer sig från de ortodoxa
hembygdsidyllikerna i ett viktigt avseende. Han accepterar den
moderna maskinkulturen, ser ingen omöjlighet att inordna den i den livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
