Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Svanberg, Victor: Dör vår lyrik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dör vår lyrikf 159
sorg, kallar man vuxna barn. Alltsedan Goethe ha lyrikerna gjort
anspråk på att få vara sådana barn, himmelshoch jauchzend, zum
Tode betriibt", men inte alla Goethes efterföljare ha ärvt hans
förmåga att tvinga oss ta stämningsomslagen på allvar.
"Blott du" heter en dikt i Jarl Hemmers Nordan, Människan prisas
där för att hon ensam kan övervinna växlingen mellan sol och
mörker, vår och höst, växande och förgängelse, som härskar i naturens
rike:
Blott du bär lyckt i ditt välvda ’bröst
ett djärvare himlavalv.
Dess dag upprinner, när själv du vill
dess natt är ditt eget val.
Och räcker din tro, kan dess sol stå still
som månen i Ajalons dal.
Du människa, du är ej bunden dock
av mörker i sky och på jord.
Du bär bakom slutna ögonlock
ditt ljus och ditt varde-ord.
Det är ståtligt tänkt och vackert sagt, men är det hållbart ? Jag
menar nu inte, om det håller för alla, utan jag frågar, om det håller för
skalden själv. Tjugu sidor senare i samma diktsamling finner jag
"Den lyckliges visa", där Hemmer är förklarad naturdyrkare.
Människan, som nyss tedde sig som en Gud med kraft att höja sig över
naturprocessen, är nu en ödmjuk låntagare hos förgängelsens makter:
skalden växer hos träden, andas hos molnen, dricker ljus hos havet
och, slutar han.
Hos de stjärnlysta, stränga bergen
suger min vilja märg.
Till sist önskar han sig jorden till himmel:
Jord, du är givmild mot den som dig dyrkar
jord, du är rik som en varm ung mor.
När jag skall lämna dig, giv mig en himmel
härlig som du och stor.
Men det stannar inte vid denna omsvängning. Efter ytterligare
tjugu sidor har människan degraderats till en vansinnig skadegörare,
som sargar sig själv och jorden omkring sig, men är maktlös mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
