Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Hilbert, Erik: Ungdom och arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Erik Hilbert
inte börja folkskolan igen. Deras intressen ligger för helt andra
saker. Och man kan lätt föreställa sig, hurudan undervisningen måste
bli, då bland eleverna fanns alla grader av intelligens, från mycket
hög sådan — en av mina kamrater därifrån har under sin
arbetslöshet lärt sig tre språk och är nu uppskattad lärare i tyska och engelska
och franska på ABF samt tolk och guide — ner till ren defekthet.
Men undervisningen var ju bara en bisak. Det väsentliga, det som
skulle åter ge livet färg, skulle vara arbetet. Men det blev
fullkomligt meningslöst. Det var av samma intelligenta slag, som man på
Frälsningsarmén ibland får kvitta en natts vila med, nämligen
vedhuggning. Vidare bestod det i att rensa en liten skog, d. v. s. plocka
bort kvistar och annat skräp. Intet ont om detta arbete som
muskelgymnastik betraktat. Men muskelgymnastik har en ung människa
alltid. Arbetet saknade förutsättning att stimulera, det kunde inte
ge någon ’’mening’’ och blev ett slags tidsfördriv mellan måltiderna.
Och det gav inte någon som helst ekonomisk behållning. Man fick
ju sin femtioöring om man stod i av hundra gubbar eller lade sig i
ett skuggigt snår och tog en lur. Därför fick hela arbetslägret
karaktären av en slags semesteranstalt.
Jag tror att idén att låta pojkarna komma ut i naturen skulle
kunna realiserats på ett bättre sätt än med läger, där man sysslar
med något strunt. Då nu staten ändå är inställd på att ta hand om
de unga arbetslösa, varför inte låta dem bli nybyggare och
kolonisatörer i vårt stora, öde och vackra land? Låt dem med sin energi
och sina händer och med statens redskap bygga upp en liten by
och därvid utvinna naturens rikedomar — kooperativt eller
individuellt, det får man empiriskt avgöra. Att låta dem få bygga upp
något, så att de kan säga: det där har jag (vi) gjort, det är mitt
(eller värt). När vi kom hit var det vilda skogen, träden har blivit
hus, träsket en äng, där vi har boskap, där borta har vi höns, där
våra rävburar, där vår såg, och här bor vi. —–-Det är inte bara
drömmar. Dels är det psykologiskt möjligt; det livet har i alla tider
tjusat unga människor, som vill ha utlopp för sin energi och sin
skaparlust. Dels är det redan praktiserat. Till och med här i landet
och på egen hand. Det är ju emellertid klart att en sådan apparat
inte i början kunde löna sig affärsmässigt. Men det är ju inte
meningen. Det är lön nog om tusentals människor får huvudet upp
igen. Och för övrigt är det så mycket som staten gör, som inte är
så värst lönande. Det skulle inte kosta mera än arbetsläger. Och
även om nyodling inte är absolut av behovet påkallad, så är kultive-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
