Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 In- och iitrikes
till en betalning efter behov. Tyvärr äro tillgångarna icke så
rikliga, som de flesta skulle önska. Alla behov kunna icke
tillgodoses, men redan dessförinnan kan det vara möjligt att jämnare
tillgodose de mera elementära. Det medför att somliga måste avstå
något för att andra skola kunna få mer. Avvägningen är ingalunda
lätt. Det stöter på motstånd redan om försök göras att låta de
sämst ställda grupperna överhuvud taget i första hand bli delaktiga
av en förbättring — det kommer tämligen sälcert att stöta på än
större motstånd, om man går att söka utjämna även inom gruppen.
Att det finns svårigheter att övervinna är dock icke ett skäl att
kasta yxan i sjön utan att söka övervinna svårigheterna.
FÖR OSS LIGGA i varje fall inga konstlade svårigheter i vägen.
Spelets regler medge för samhället att ingripa, vilket icke är fallet
i t. ex. Amerika, där grundlagshinder snävt begränsat samhällets
rätt att ingripa. Mycken ekonomisk och social lagstiftning har
försvårats genom att grundlagen tolkats på ett sådant sätt, att det
ansetts tillhöra delstaterna att fatta beslut, ty det är alltid svårare att
genomdriva någorlunda enhetliga bestämmelser i 48 församlingar
än i en. Men vidare har det faktiskt kommit att finnas somliga
områden, där grundlagens tolkning på sätt som skett medfört, att
varken de federala myndigheterna eller delstaterna haft rätt att
ingripa.
De sista veckorna synas emellertid ha klarat upp ett par dunkla
punkter på ett ur reformsynpunkt tillfredsställande sätt. Högsta
domstolen har godkänt delstaternas rätt att besluta om minimilöner
för kvinnor och barn, vilket alltid är något. Det återstår ju
emellertid att li de olika staterna genomdriva sådana beslut, och frågan
om samma rätt tillkommer dem i fråga om manliga löner är
tillsvidare öppen. Av ännu större vikt är det utslag, som godkänt den
s. k. Wagner-lagen, som innebar lagstadgad rätt för arbetarnas
organisationer att kollektivt förhandla med anbetsgivarna. Det finns
en bestämmelse, som talar om de federala myndigheternas rätt att
besluta i frågor, som beröra mer än en stat, men var detta fallet,
då det gällde arbetarorganisationer inom industrier, som väl
producerade för hela landet men företagen dock voro lokaliserade till
en viss stat? Det har ansetts så. Arbetsgivarna ha skyldighet att
kollektivt förhandla med de anställdas representanter, utsedda av
majoriteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
