Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 227
Först och främst kunna tullarna sänkas. Sker så böra dels vissa
konsumtionsvaror göras billigare och dels vissa produktionskostnader
kunna hållas lägre. I varje fall synes det vara ett billigt krav, att
inga tullar skola höjas i sådana situationer. Både den mycket
debatterade porslinstullen och t. ex. tullen på vindruvor voro ur den
synpunkten mycket lite motiverade, även om sedan ur andra synpunkter
skäl måhända kunde framföras. Särskilt vad tullen på vindruvor
beträffar är det dock svårt att se vad annan verkan den kan ha än att
göra det dyrare för fattigt folk att skaffa sig denna nyttiga frukt
under en del av året. Att den skulle på något som helst och ens
obetydligt sätt verka som något sliags hjälp åt den inhemiska
fruktodlingen måste anses som fullständigt uteslutet, ty inte köper den, som
inte får råd »att köpa vindruvor, t. ex. några svenska äpplen i stället.
Säkert inte.
Men om tullarna äro någorlunda låga såsom fallet är hos oss trots
allt, så är det ingen större marginal att minska på. Att tdllgripa
endera eller båda av omnämnda möjligheterna att bevilja
importpremier eller pålägga exporttullar eller exportavgifter torde icke
tillhöra praktisk politik. Däremot finns det andra medel att tillgripa.
Finanspolitiskt kan staten påverka utvecklingen genom att vända på
depressionens budgetpolitik, ja d. v. s. om man anpassat sin
budgetpolitik efter konjunkturväxlingarna, vilket förvisso inte skett
allestädes. Här försökte vi ju emellertid att under de dåliga tiderna
finansiera en rad utgifter lånevägen. Dessa lån ha sedan till större delen
betalts igen och bli väl i ;sin helhet rätt snart, men staten kan ju
fortsätta vidare och fondera, d. v. s. söka ta in större inkomster än som
äro oundgängiligen nödvändiga för att täcka löpande utgifter. I varje
fall är det bättre att ha de höga skatterna under goda tider, då folk
har inkomster och rygg att bära dem, samt de låga skatterna under
dåliga tider, då skatteförmågan är svag, än att förfara tvärtom.
Då det gäller att reglera prisutvecklingen är det väl emellertid i
första hand på åtgärder på det penningpolitiska området man tänker.
Det gamla beprövade sättet är att strama åt på penningmarknaden,
att ställa mindre betalningsmedel till förfogande, vilket förr skett
genom regtlering av diskontoskruven. Den verkar emellertid bra lite i
en tid, då tillgången på betalningsmedel är riklig och riksbanken icke
behöver tas i anspråk för att täcka efterfrågan. Har man under
lågkonjunkturen fullkomligt riktigt sökt öka summan betalningsmedel,
bör man vid en hotande prisstegring i stället söka minska den. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
