Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Svanberg, Victor: Ny och gammal vardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A^y och gammal vardag 245
uttröskad i litteraturen att längre kunna nämnvärt intressera. Och
den nya, borgare och adel omfattande överklassens sociala och
psykologiska problem: sysslolösheten, tyckes Agnes von Krusenstjerna ej
känna som ett problem. Övei^huvud saknar jag i hennes sista
romanserie varje ledande synpunkt. Det påstås, att boken skulle vara
ännu mer nyckelroman än hennes föregående och att släkthat är
dess starkaste inspirationskälla. Det är ju möjligt, men om så är,
måste det sägas, att det är ett närgånget och närsynt hat och mycket
liknande kärlek. Skenbart ger författarinnans klassiskt kyliga stil
rymd och vidd åt hennes konst, men jag börjar frukta, att det är
ett konstgjort perspektiv av det slag som slottsträdgårdsarkitekter
brukade framkalla med diverse tricks.
Närbilden har sin självklara uppgift, när författarna ta upp nytt
stoff till behandling, stoff som av någon anledning fått ligga i
skuggan. Aristokratiskt och borgerligt liv är sedan årtionden, att ej
säga åriiundraden, så grundligt inventerat av romanförfattarna, att
ämnen ur de kretsarna måste ses ur nya synpunkter för att kunna
väcka intresse. Däremot är arbetarnas liv för så kort tid sedan
upptaget till konstnärlig behandling och alltjämt så ofullständigt
redovisat av diktarna, att skildringar av det slaget fylla en uppgift
alldeles oavsett den konstnärliga form de fått och de idéer,
författaren gör sig till tolk åt. Den som tjugufem år efter Martin
Kocks pionjärarbete på området förkunnar, att han är trött på
proletärskildringar, har därmed röjt, att han aldrig verkligen
accepterat en allsidig realism. Kroppsarbetarna i stad och på land och
till havs äro — skall det behöva sägas — folkets flertal — och dock
nå romanerna om dem rent kvantitativt ej alls upp till likhet med
det som skrivs om överklassen. Gör man sig besvär med att
efter-forska de verkliga orsakerna till ledan vid fattigskildringar, finner
man huvudsakligen två, skenbart motsatta men innerst nära
sammanhängande. Den ena orsaken är, att man blir pinsamt berörd
av vad man, i nedsättande mening, kallar tendens. Senast har jag
hört detta resonemang om Ivar Lo-Johanssons Statarna. Så fattigt
som han påstår är inte statarnas liv, heter det, och kritikern bevisar
sin kritiks tillförlitlighet med en notis, att han mycket väl känner
den trakt som skildras, n. b. herrgårdarna där. Det vill säga, man
förklarar statarskildringen osann, emedan den går djupt under den
yta, man själv stannat vid — och velat stanna vid för att slippa
oroas av nöd, som är svår att avhjälpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
