Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Landqvist, Olof: Läkaren, pressen och allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkaren, pressen och dlmänheten 257
på dylika fall kan nämnas anledningen till Stockholms stads
sjukhusdirektions hänvändelse till tidningspressen för att söka ernå en
sådan ordning för framtiden, att meddelanden om dödsfall på
sjukhus i vissa fall icke publiceras, förrän den ansvarige läkaren beretts
tillfälle att yttra sig i saken. Anledningen var ett dödsfall, som en
gång i december inträffade på Maria sjukhus och varom från
sjukhuset ingavs anmälan till polisen på grund av att det inträffat som
följd av ett självmordsförsök några dagar tidigare. För sjukhusets
läkare hade det från början stått klart, att dödsorsaken var s. k.
fettembolier, uppkomna genom självmordsförsöket, en diagnos, som
även verifierades genom rättsmedicinska obduktionen. I några
tidningar refererades det inträffade på ett sådant sätt, att allmänheten
lätt bibringades uppfattningen, att dödsfallet inträffat som följd av en
på sjukhuset företagen injektion av sömnmedel.
Läkarresonemanget, att allmänheten nog inte kräver allt det
tidningarna servera kan av många journalister odh tidningsledningar
med lätthet besvaras med att allmänheten inte får allt vad den begär.
Sålunda omnämnas numera icke enkla självmord. Och vidare, den
gräsligaste avdelningen i de svenska tidningarna är väl Allmänhetens
spalt, där allmänheten får skriva vad den tänker och tycker och vill
medan redaktionerna svära sig fria från all delaktighet uti och allt
ansvar för innehållet i insändarna. Inom parentes, ett resonemang
som inte håller varken juridiskt eller moraliskt.
Det finns naturligtvis många läkare, som betrakta journalisterna
som något slags onödigt ont och anse att de lägga sina näsor uti
saker och ting, vilka de inte alls ha med att göra. -Detta
betraktelsesätt är naturligtvis oriktigt. Man måste betänka, att allmänheten har
rätt att få veta och känna de betydelsefullare tilldragelserna inom
läkar- och sjukvårdens område. Och förbindelsen kan här icke
upprätthållas på något annat effektivt sätt än genom tidningarna.
Strävar pressfolket efter att arbeta vederhäftigt och med full
förståelse för läkarnas problem och vanskligheter så bör det ha all rätt
att kräva respekt, aktning och tillmötesgående.
Detta är nog också den dominerande uppfattningen hos
läkarkåren. I allt större utsträckning gör sig förståelse gällande från
läkarhåll för pressfolket och dess arbete. Det har funnits
skiljaktigheter och tvister mellan press och läkarkår på de här nämnda
områdena, men det kan nämnas, att det har förekommit
överläggningar och samarbete mellan auktoritativa representanter för de båda
grupperna för att ordna upp mellanhavandena. Såsom bevis härpå
och såsom exempel på resultat, som vunnits, kan nämnas det
cirkulär, rubricerat ’’Läkarna och pressen", som Publicistklubben i februari
månad i år tillställde landets samtliga tidningsredaktioner.
Utöver dessa centrala förhandlingar och överenskommelser har
det givetvis förekommit initiativ och beslut av lokal karaktär. Det
förtjänar nämnas, att det i Göteborg och Norrköping finns
press-17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
