Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Björnberg, Arne: Det norske arbeiderparti fyller 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Arne Björnberg
så länge majoritetsval i enmansvalkretsar intill 1921 års val ännu
tillämpades, var starkt underrepresenterat. Vid 1918 års val besatte
det 18 platser, vilket i en folkförsamling som ännu under dessa år
utgjordes av 123 medlemmar, var ibetydande. 1912 hade det haft 23
mandat.
Man skall inte föreställa sig att den officiella kursomläggningen
1918 skedde under full enighet inom partiet. När den segrande
riktningen sedan anslöt sig till den kommunistiska internationalen iblev
brytningarna tvärtom så starka att den besegrade, socialdemokratiska
riktningen bildade eget parti. Under ständiga slitningar, som var
ödesdigra för hela rörelsen, pågick dragkampen till 1927, när en
kompromissbetingad enighet äntligen nåddes. iDen radikala
riktningen som behöll namnet Det norske arbeiderparti och som tidvis
benämnde sig själv kommunistisk hade hela tiden övertaget. 1921 fick
den 29 och socialdemokraterna 8 av stortingets från och med detta
val 150 mandat. 1923 inträffade en allvarlig konflikt följd av
brytning mellan ,D. N. A. och Moskva, varvid en relativt öbetydlig
minoritet bildade ett nytt kommunistiskt parti, sektion av Komintern. Det
fick vid ett par val några få mandat men spelar numera ingen som
helst roll; vid valen i höstas ställde det utan framgång kandidater
endast i en valkrets.
Samlingen 1927 blev en av förutsättningarna för arbetarpartiets
stora valframgång på hösten samma år. Det besatte inte mindre än
59 platser och ’har sedan dess konstant varit stortingets största parti.
1927 års kompromisser ledde dock inte till att partiets politik kom att
gestalta sig väsentligen annorlunda än den radikala riktningens under
skilsmässotiden. Den starkt betonade radikalismen, som kraftigt
manifesterades i parti- och valprogram etc., hölls intensivt vid liv av
Tranmsel; vid hans sida observerar man även numera avlidne prof.
Edv. Bull.
1928 hade partiet för första gången regeringsmaikten under ett kort
experiment på 18 dagar. Om orsakerna till ministären Hornsruds
snara fall tvistar man ännu. Så mycket torde i detta sammanhang
kunna sägas att regeringen genom sitt sätt att framträda i varje fall
inte bidrog till att stärka de redan förut små livsmöjligheter den ur
allmänt politisk och speciellt parlamentarisk synpunkt hade. Efter ett
bakslag 1930 fick partiet 1933 så många som 69 mandat. I mars 1935
bildade Johan Nygaardsvold den andra arbetarregeringen, som ännu
sitter och som vid valen i höstas ökade sin parlamentariska bas till 70
mandat. Direkt efter svenskt mönster etablerade Nygaardsvold 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
