Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 517
Ryssland ligger inte på samma sätt i vägen för de fascistiska
aspirationerna som det engelska imperiet. Ryssland är väl en obehaglig
faktor i bakgrunden men att de tre fasciststaterna skulle ha så värst
mycket att vinna från just Ryssland är obegripligt. Men kan man
komma åt England kan man räkna på byte.
Och England bara väntar, sin gamla politik troget. Det kan
faktiskt verka irriterande på folk med svaga nerver, denna obegripliga
förmåga att vänta, som strängt taget inte står tillbaka från den
katolska kyrkans förmåga att se tiden an. Alla de som i England se det
starkaste värnet för demokratin i världen, må väl undra hur långt
man ämnar falla undan och kompromissa.
Englands väg är dock klar. Man vill om inte till varje pris så dock
såvitt möjligt undvika alla onödiga friktioner och söka nå fram till
en utjämning. Bara inte kraven under tiden förskjutas och bli större
från fascismens sida. Det är det man kan befara. Hur mycket som
avsågs och hur mycket som vanns genom lord Halifax’ resa till
Tyskland har världen icke fått veta och får väl inte heller. Äro de
gissningar riktiga, som varit synliga i engelsk press, måste det sägas, att
resultatet var magert. Några eftergifter från tysk sida var man
tydligen icke beredd till, men det var det kanske heller ingen som
väntat. Om det från engelsk sida ställts i utsikt, att Tyskland skulle få
så att säga fria händer på ett eller flera håll, vet man heller
ingenting om. Om man ställt sig välvillig till vissa krav på
fredstraktaternas revidering, är det väl icke att säga allt för mycket om. Det
beror på vad det gäller. Att förhållandena i traktaterna icke i allo
reglerades på bästa sätt, böra väl de flesta kunna vara ense om. Det
tråkiga är bara, att även sådana förhållanden, som visa sig vara
olämpliga, så småningom få en viss hävd för sig och ändring stöter
på motstånd. Och som sagt det beror också på vilka ändringar, som
krävas. Det finns förvisso sådant, som nazisterna önska ur världen
men som andra måste anse som ett livsvillkor att det icke ändras
tillbaka eller till något nytt. Om Hitler önskar få alla tyskar samlade
i en stat av en eller annan form, följer ju icke med nödvändighet,
att alla tyskar önska detsamma. Väl har i Österrike under lång tid
funnits en stark rörelse för Anschluss men om den fortfarande är
österrikarnas önskan vet man ingenting om. Inte heller är det möjligt
att in i minsta detalj tillmötesgå alla folköars strävan att få ansluta
sig till sina stamfränder politiskt sett. Ekonomiska och
administrativa skäl göra det omöjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
