Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Nordström, G. Hilding: Socialdemokratin och några av det tidigare nittiotalets kulturproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 G. Hilding Nordstrom
Den martyrgloria, som Axel Danielsson förvärvat sig, var väl en av
anledningarna härtill. En del betydde det odkså, att Arbetet m«r än
Social-Demokraten stod närmare landets främsta strejkcentrum, där
Danielsson ständigt personligen grep in och i polemiskt etsande
artiklar kämpade för arbetarnas sak, så att ryktet om hans bragder
spred sig långt utanför tidningens närmaste verksamhetskrets.
Inom det konservativa lägret följde man med stigande oro den
socialdemokratiska pressens ökade inflytande. Tanken på att komma
den till livs fiök stöd av den med grämelse gjorda iakttagelsen, att
icke ens ådömda stränga fängelsestraff slog pennan ur
socialistredaktörernas händer. Redan då Branting sommaren 1889 på
Långholmen avtjänade månaders fängelse för tryckfrihetsbrott men
samtidigt på grund av gällande bestämmelser tilläts att fortsätta sitt
journalistiska arbete genom bidrag till Social-Demokratens spalter,
påtalade Vårt Land det "upprörande förhållandet, att en s. k.
litteratör eller redaktör under den tid han undergår fängelsestraff för brott
mot tryckfriheten och strafflagen, tillätes från fängelset fortfarande
redigera sina smutäblad".
Axel Danielssons motsvarande prestationer under den långa
fängelsetiden gjorde självfallet icke socialistredaktörernas journalistiska
verksamhet mera populär i motståndarkretsarna. I avsikt att stävja
dessa missförhållanden tog sig riksdagsledamoten godsägaren
G. Andersson i Kolstad före att i en motion till 1890 års riksdag
hemställa om ändring av gällande bestämmelser i förordningen
angående straffarbetes odh fängelsestraffs verkställande i enrum. Han
påyrkade, att 1857 års humana stadganden måtte uteslutas ur
förordningen eller ock att eljest lämpliga åtgärder vidtoges, så att syftet
med hans motion kunde uppnås. Han motiverade sitt förslag med
att gällande ibestämmelser visat sig icke ikunna göra de dömda
oskadliga för samhället. En del på sistone domfällda tidningsmän hade
nämligen medgivits "att jämväl från fängelset sprida bland
allmänheten sina samhällsupplösande läror". Motionen, vars udd ju helt oöh
hållet var riktad mot de socialdemokratisika tidningarna, gav upphov
till en livlig och delvis hetsig debatt i den samtida pressen. Varken
den konservativa eller liberala sidans publicister ställde sig
reserva-tionslöst bakom detta förslag till skrivförbud för politiska fångar,
om det också fanns en och annan tidning, som ansåg förslaget
välgrundat. Sålunda skrev exempelvis den av Simon Bromé redigerade
konservativa tidningen Skånska Aftonibladet följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
