Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 v32 Herbert I tngslen
av dessa omröstningars resultat; såsom källa användes främst
Seigno-bos’ framställning i "Histoire de France comtemporaine".
De första valen efter februarirevolutionen ägde rum i april 1848
och gällde den konstituerande församlingen; vid detta liksom vid
följande val rådde allmän rösträtt utan avsevärda inskränkningar. Då
organiserade partier knappast funnos är en precis bestämning av
valresultatet omöjlig. Emellertid bestod den nya församlingens majoritet
av klara, om också moderata republikaner; bortåt en tredjedel av
mandaten tillföllo anhängare av de båda sedan 1830 detroniserade
kungahusen; inga socialister och endast relativt få socialt
reformvänliga valdes. Valdeltagandet var oerhört högt, omkring 84 procent. —
Vid valet av president i december samma år utsågs den blivande
kejsaren med omkring 75 procent av de avgivna rösterna. I Napoleons
valprogram ingingo dels klart borgerliga uttalanden (för
äganderätten och religionen m. m.) dels löfte om amnesti förde efter
juniupproret dömda arbetarna; i valpropagandan arbetades med
försäkringar, ägnade att vinna de mest skiftande grupper. Napoleon
stöddes öppet av det konservativa s. k. ordningspartiet men massan av
såväl bönder som arbetare torde ha röstat för honom; såsom orsaker
härtill ha angivits den skickliga valpropagandan och förhållandet, att
endast namnet Napoleon ägde någon prestige bland de politiskt
okunniga väljarskarorna. — Valen av lagstiftande församling ägde rum i
maj 1849. Ordningspartiet, till vilket anhängare av de avsatta
kungahusen och presidentens personliga anhängare slöto sig, vann en klar
majoritet (450 mandat) ; endast ett fåtal av de valda voro kända
som bonapartister. iVven den socialradikala gruppen, berget, stärktes
(omkring 180 platser) under det att de moderata republikanerna
reducerades till ett åttiotal. Den nya församlingens majoritet var alltså
icke vare sig republikansk eller napoleonsk; dess sammansättning
erinrar om den år 1871 valda nationalförsamlingens. Vid detta val var
valdeltagandet endast omkring 60 procent, vilket ger vid handen att
de konservativas seger väsentligen berodde på sänkt valdeltagande
inom de folkgrupper, som föregående år stått bakom den
republikanska majoriteten. Partiernas geografiska fördelning var i stort sett
densamma som vid senare franska val. — Efter statskuppen i december
1851 anordnades en folkomröstning för att bekräfta presidenten i
hans nya maktställning. Omröstningen ägde rum under starkt
valtryck och stränga åtgärder mot all oppositionell agitation och
resulterade i en överväldigande seger för presidenten (över 7,4 miljoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
