Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Herbert Ting st en
cipen om godsens uppdelning i småbruk skulle vara knuten vid
Napoleon L Med större rätt skulle Marx ha kunnat hävda, att den
radikala och demokratiska revolutionsideologin borde ha dominerat
bönderna, ty det var revolutionen, icke Napoleon I, som gav
bönderna egen jord. Med suverän godtycklighet ställes emellertid
små-brukarideologin i samband med Napoleon, icke med revolutionen.
När det gäller andra s. k. napoleonska idéer och deras
överensstämmelse med böndernas intressen förfar Marx än mera
konstruktivt. Bönderna förklaras ha varit "naturligt’’ religiösa under den förste
Napoleon och därför tilltalade av dennes klerikalism. Som skäl för
påståendet om denna ’’naturliga" religiositet nämnes egentligen endast,
att småbrukarna, så länge produktionen genom småbruk var rationell
och därför för bönderna tillfredsställande, borde vara religiösa, d. v. s.
belåtenheten med samhället säges utan vidare vara korrelerad med
gudstro; detta argument hos Marx blir alltså blott en utvidgning av
den först berörda tanken om böndernas allmänna bundenhet vid
Napoleon såsom småbrukets beskyddare. Viktigare är kanske att
erinra, att den klerikala principen icke var något för de napoleonska
regimerna speciellt utmärkande; ur denna synpunkt borde böndernas
idéer lika väl ha kunnat sättas i samband med den bourbonska
dynastin eller med den andra republiken, som under
ordningspartiets ledning närmat sig kyrkan. Marx hävdar också att bönderna
skulle ha fängslats av den heroiska och militaristiska ideologin under
Napoleon I; även denna skulle ha svarat mot böndernas intressen. De
nyss ekonomiskt befriade bönderna, vilkas starka känsla för den egna
jorden så energiskt hävdas, skulle i uniformen ha sett "sin
stats-kostym" och i kriget "sin poesi"; Marx synes anse också krigiskhet
vara en följd av social trivsel. Här har uppenbarligen den
nepoleon-ska legenden i sin grövsta form överväldigat Marx. Något generellt
uttalande om hur bönderna — i skilda sociala lägen, inom olika
områden och under växlande politiska situationer — ställde sig till
Napoleon I och den napoleonska ideologin torde icke rimligen kunna göras;
än vanskligare är det att generalisera i fråga om förhållandet mellan
kejsarens politik och böndernas "intressen". Vad som torde kunna
anses säkert är, att en stor del av bondeklassen var missnöjd under
första kejsardömet just på grund av de ständiga krigen.
Även om man godtager Marx’ nu berörda hypotes, framstår hans
slutsats såsom egendomlig utifrån hans egna principiella
utgångspunkter. Bönderna skulle 1851 ha stött Napoleon III, därför att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
