Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Fredriksson, Karl: Det fria ordet i partitjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Karl Fredriksson
jämt, relativt sett. Man skaffar till tidningen utan knot vad som anses
nödvändigt. Till det nödvändiga räknar man alltmer idrott och film.
Men man tvekar beträffande kulturpolitisk journalistik i allmänhet,
särskilt när det gäller att förvärva eller kvarhålla skribenter av sådan
talang att borgarpressen vill köpa dem. Detsamma gäller om goda
kåsörtalanger. Man tycker det blir en lyx.
Lyx är dock i en tidning det första nödvändiga. Det läsekretsen
behöver i en tidning är i staden hyresannonserna, på landet
auktions-annonserna. Resten kan diskuteras. Mycket av det som i tidningarna
med största rätt stämplas som flärd och fåfänglighet är sådant som
redaktionerna — och även ekonomicheferna — är minst villiga att
låta försvinna, emedan man vet, att av allt som står i tidningen är det
just detta läsekretsen vill ha. Ytligt sett kan det lätt ledas i bevis, att
vad som obetingat är nödvändigt i en tidning är slaskspalt, idrott, film,
följetong och familjenytt. Med samma rätt skulle man kunna leda i
bevis, att i en modern kommun är nöjesfält och bio nödvändiga,
emedan alla går dit, bibliotek och kyrka icke nödvändiga, emedan knappast
någon går dit. Men tag bort kyrkan och biblioteket — även många
av dem som aldrig går dit skulle varsna att någonting fattas, att
deras samhälle blivit utsatt för en degraderande stympning. Något av
detsamma torde gälla en tidnings kulturpolitiska avdelning. Den blir,
om bilden får fullföljas, en ställföreträdande religionsutövning. Den
moderna människan kan själv leva utan religion. Men hon kan inte
utan att känna sig kuslig till mods leva utan religion i sin närhet.
I arbetarpressens första tid var den kulturpolitiska ambitionen mera
högspänd. Män som Branting och Danielsson ägnade mycket av sina
tidningars utrymme och även mycket av sin egen arbetskraft åt
kulturpolitiska problem, som låg utanför det matnyttigas ram. Branting
fick ju också höra skarpt klander för att han i tidningen gav för
mycket plats åt "lyx" av detta slag.
Senare har den socialdemokratiska pressen givit större rum åt
kommersiella synpunkter. Man har givit ökad plats åt text som folk vill
ha, och man har resonerat som så, att först och främst måste
tidningen bli läst. Denna orientering har på sitt sätt varit behövlig. En
bra partipress får framförallt inte vara sekteristisk. Men den får inte
heller vara så nyttobunden, att den tappar bort sin odödliga själ. En
Ökad förståelse för den sidan tycks börja göra sig gällande, kanske
mest på instinkt. Vad som närmast behövs är kanske endast att dessa
strävanden får stöd av en genomtänkt argumentering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
