Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juni 1939 - Wizelius, Ingemar: Hjalmar Söderberg, åttitalist och trettitalist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Söderberg, åttitalist och trctiitalist 403
ska bli krig eller fred, men han är beroende av sina rådgivare, och
de representerar diametralt motsatta ideal. Statskansler Anker är
förnuftets och besinningens talesman, medan utrikesminister Troilsky
och historieprofessorn Cassius är våldets och den oinskränkta
självhävdelsens förespråkare. Ödestimmen är inne, när kejsaren tar de
senares parti. Deras hänsynslösa nationalism drar upp perspektiv,
som han inte kan motstå:
"Ett folk måste härska över jorden! Och vilket folk i världen
kan därvid komma i fråga, annat än Tauriens folk? Vi kallades i
forntiden goter: det betyder gudarnas folk. Och vi taurier äro i
nutiden överlägsna alla folk i världen — i allt! Historien känner
intet folk jämbördigt med vårt. Hur underbart har inte försynen
lett detta folks öden och upphöjt det som intet annat folk på jorden,
så att det inte längre känner någon gräns för sin förmåga, sin
vilja, sin kraft!"
Obegränsad expansionslust lämpar sig emellertid inte till officiell
krigsorsak; massan av folket entusiasmeras inte av så upphöjda ting.
Man måste ta myten till hjälp. "Människorna äro barn och måste
ledas som barn. De måste ledas genom fruktan och hopp, men
fruktan är starkare än hoppet. Och man måste ge deras fruktan ett
föremål som ligger dem in på livet; man måste peka på en
överhängande fara. Man måste, om så krävs, skapa en överhängande
fara, som inte ger dem något val!" Den myt, man väljer, är:
in-ringning. Tauriens grannar har slutit sig samman; deras angrepp
måste till varje pris förekommas.
Myten är visserligen, förkunnar Cassius, i vulgär mening osann;
men i högsta mening är den sann. "Ty det finns ingen sanning.
Intet är sant, utom den sanning som tjänar dig! Allt är tillåtet, om
det tjänar dig och din sak! Och den högsta sanningen är den, som
tjänar det högsta målet!"
Den avgörande och ödesdigra roll, som professor Cassius spelar i
dramat, är symbolisk: samma roll — krigshetsarens — hade ända
sen dreyfusprocessens dagar spelats av de antiintellektuella, av
viljetänkarna.
Fredrik Böök skrev — 1926 — om Ödestimmen: "Det fanns
kanske en tid, då en tyskfiende kunde med bibehållen värdighet bruka
Heines giftiga dolk eller skriva ett skådespel sådant som Ödestimman;
men efter 1918 var ögonblicket försuttet, och år 1922 var tilltaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
