Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1). Ii. Lawrence, Kriget och samhället 553
På denna väg kom Lawrence slutligen att förneka kriget helt och
hållet. Hans ståndpunkt var så till vida given. Man måste då fråga
sig, varför han inte öppet uppträdde och bekämpade kriget?
Förklaringen ligger i hans uppfattning, att kriget var oskiljaktigt
från det nuvarande samhället. För att förhindra det ena måste man
bekämpa det andra. Den lust till död och förstörelse, som framträdde
i världskriget, var bara ett extremt uttryck för samma anda, som
regerade världen även under fredstid: eruptionen av det förut innestängda
missnöjet och hatet. För att undvika kriget måste vi vilja något annat
än vi nu vill, skriver han i ett brev: "Och detta är den nya
förhoppningen : att vi skall få ett liv, där kampen inte gäller pengar och makt
men individuell frihet och gemensam ansträngning för det goda."
Samma förhoppningar höll under världskriget många av de bästa
männen uppe. Man tror sig ibland läsa en utopisk socialist i Lawrences
brev från denna tid: "Jag önskar samla omkring mig tjugo själar och
segla bort från denna värld av krig och smuts och grunda en liten
koloni, där det inte skall finnas pengar men ett slags kommunism vad
beträffar livets nödtorft och en smula verklig anständighet." Och en
annan gång: "Jag vet, att vi skall komma igenom, resa oss igen och
gå återställda och hela och förnyade för att ta i besittning ett stort
arv, här på jorden."
Men tills vidare har han bara en tanke: att stå utanför. Ingenting
kan göras nu, skriver han. Världen måste först kollabera i förödelsen
som rasar. Valet står bara mellan att gå under med de andra eller
att rädda sig själv, åt framtiden.
Man märker på det irriterade tonfallet, att hans samvete är osäkert
och tvivlande. Men det blev ändå denna position, som Lawrence under
hela kriget upprätthöll. Hans undergångsstämning var konsekvent.
Han väntade på vad som skulle komma efter och levde under tiden
i sin egen inre värld.
Han förnekade dock inte kriget för att slippa se det. Han visste
alltför väl, att det fanns, och kände dess verkan på sig och andra. Han
förnekade kriget för att kunna skapa något annat. En formulering,
som gör honom mera rättvisa, ger han själv på ett annat ställe, där det
heter, att han vill predika "inte bara krigets upphörande men
begynnelsen till en ny värld". Det är denna nya värld, som Lawrence med
all kraft värnar om, när han under kriget isolerar sig och lämnas
utanför vad som händer.
Lawrence förlorade alltså genom kriget tron på Västerlandets kultui%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
