Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Tingsten
enskilde utan åt släktena. Det var släktena, generationerna, massan av
mänskligheten man alltid tänkte som innehavare av den lycka man kämpade för.
I hägnet av denna framstegsteori framkommo mera konkreta
värdeföreställningar. En utomordentlig betydelse, som vi nu ha svårt att fatta,
tillmättes tanken att människorna skulle bli lyckliga. Det var en tanke, som i
den tidigare debatten spelat en helt underordnad roll. Tanken på att lyckan
skulle vinnas i jordelivet måste vara oväsentlig utifrån de religiösa
utgångspunkterna. Nu framfördes denna tanke med en oerhörd kraft. I dessa
människor, i vilka man tidigare sett endast varelser, som i ett framtida liv
skulle belönas för sina uppoffringar i det nuvarande, såg man nu en
mänsklighet, möjlig att lyckliggöra, och vägen var i stort sett frihetens väg. Det
gällde den politiska friheten, styrelse genom folket, likaväl som den
ekonomiska och sociala friheten, en begränsad styrelse.
Det bör fasthållas, att denna tids demokratiska ideologi inte bara gick ut
från folkstyrelsen utan från att denna skulle vara en begränsad styrelse. Hela
den väldiga apparat av statskontroll och statsingripanden, som kännetecknade
den tidigare epoken, skulle ersättas av en begränsad politisk makt, i vars
hägn den individuella rörelsefriheten skulle kunna utveckla sig fullt.
Ekonomiskt utgick man från Smiths lära om den osynliga handen, som skulle göra,
att när var och en tillgodosåg sitt eget intresse, skulle också allas intresse
bli bäst gynnat.
Vi ha svårt att nu för tiden fatta, vilken betydelse tanken på den fria
debattens värde hade i den tidigare demokratiska ideologin. Den innebar
för Bentham, att säkra lösningar, rationella lösningar alltid skulle kunna
vinnas. "I parlamentet mötas idéerna, deras kontakt slår gnistor, och klarhet
uppstår", skrev han. Hugo skrev något senare: "Då allt har blivit
framställt, debatterat, granskat, genomgånget, fördjupat, sagt och motsagt, vad
kommer då fram ur sammanstötningen? Alltid gnistan. Vad kommer fram
ur molnet? Alltid klarheten." Och han talar om den parlamentariska
tribunen som civilisationens oerhörda verkstad, som denna väldiga fabrik
för idéer, som ständigt höjer intelligensnivån i världen. På samma sätt
betraktade man i för oss naiv tro friheten som en oövervinnelig makt. Renan
skriver: "Då jag begär frihet för min fiende, för den, som skulle
undertrycka mig, om han hade makt att göra det, ger jag honom i själva verket
den farligaste gåva han kunde motta. Vetenskapen och förnuftet kunna
uthärda frihetens manliga välde, men fanatismen och vidskepelsen kunna inte
uthärda det. Friheten är det bästa vapnet mot frihetens fiender."
Internationellt innebar denna ideologi en tro på fred mellan folken,
frihandel mellan folken, en successiv sammanväxning av mänskligheten till en
528 enhet. Människorna betraktades som lika. Man föreställde sig, att inga
Tiden 9 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
