Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantliv och åkerbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantliv och åkerbruk
trafik måste upphöra. Att medverka till den fördärvliga
supseden och dryckenskapen var ej möjligt. Något år
såldes potatisen till uppköpare vid närmaste
järnvägsstation. Det sades, att denna potatis gick till städerna för
matbehovets skull. Snart blev det dock klart, att den
hamnade i något bränneri längre bort även den. Och så
stängdes den dörren också.
Far beslöt då att låta kreaturen äta upp all potatisen.
Det visade sig ock snart, att det var vägen till den bästa
behållningen. Det öppnade hans ögon för boskapsskötselns
betydelse för ekonomien. Det blev kalas i ladugården varje
dag. Kreaturen blevo mera välfödda, och
mjölkproduktionen växte betydligt. Gödseln blev bättre, vilket
återverkade på de kommande skördarna. Jag hörde far ofta
säga: »Skada blott, att denna reform ej kom tidigare, då
hade behållningen blivit mycket bättre».
Min far hade ett gott bondförstånd och togs snart i
bruk i allehanda kommunala angelägenheter. Han blev
kommunalordförande och kyrkovärd, och jag minns ej
alla värdigheter han i sådana avseenden innehade. Därom
var ju intet annat än gott att säga. Men allt detta förde
honom ut i ett sällskapsliv, som var honom främmande
från tidigare dagar och hotade bli till den största skada
för honom på alla sätt.
På sina lediga stunder och på kvällarna hade han alltid
brått med skrivgöromål. När jag blivit litet större, fick
jag ibland hjälpa honom. Särskilt fick jag springa ärenden
åt honom än hit än dit. Det fanns ingen telefon i de
dagarna, icke heller några cyklar. Och om sådana
funnits, hade nog far låtit bli att köpa någon. Jo, en fanns
i bygden. Den ägdes av en urmakare i Sösdala. Cykeln
hade ett framhjul, som var mycket högt, och ett mycket
2 — Tiden går
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
