- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
103

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsskolan i Vinslöv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Missionsskolan i Vinslöv

Vi stannade dock kvar för att se, om flera tecken
på vår oduglighet skulle visa sig. Vårt möte med
lärarna skulle väl ock ha något att säga. Voro de lika
stränga och utan något hopp om vår framtid, så vore ju
saken klar. Dessa syntes dock ha en annan grund, efter
vilken de prövade andarna. Och det var det sinnelag, i vilket
vi hade kommit. Funno de det rätta, just det de sökte,
då voro de fulla av förståelse och faderlig vård och
ledning. Vi voro snart inne i miljön och trivdes väl.

Det var intressant. Rektor Graflund och pastor Östman
togo nu hand om oss. Det gällde för dem till en början
att göra klassen så homogen som möjligt. Under varje
lektion bortklipptes en mängd högt strävande vattenskott,
och mycken självment vishet kom till korta. Stora
tomrum i vårt vetande blottades till stor fasa och besvikelse.
Och så började talövningarna med att de äldsta och vana
predikanterna först fingo beträda »fyrkanten». Då de
hållit sin utläggning, fingo de sitta kvar och åhöra våra
och lärarnas tankar om både dem och vad de sagt. Det
var annat än då gummorna kommit och tackat dem för
den goda predikan de hållit. Ett mera oförstående
auditorium hade de aldrig mött, en mera kritiksjuk publik
hade de aldrig sett. Man läste i deras ögon den största
missräkning, och humöret sjönk med många streck. Värst
var det för de första, ty efterhand fingo vittnesbörden
en mera dämpad ton och ett mjukare framförande. De
yngsta av oss stannade ofta mitt i föredraget och kunde
ej säga mer. Vi ville gå ner från den brännheta fyrkanten
med tanke på att aldrig gå dit mer. Men då kunde de
annars stränga magistrarna hjälpa oss på tråden igen
genom att giva oss en ny tanke och visa oss var vägen
gick. Några vänliga, uppmuntrande ord gåvo oss mod

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free