- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
201

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De ’kristnas enhet

het. Där känner man, att vad sorri därmed åsyftas rör
sig på det personliga livets område. Impulsen ligger där
och målet gäller ock det personliga. Jesu bön enligt Joh.
17 är ju ock präglad därav. »Att de må vara ett i oss —
såsom du, Fader, i mig och jag i dig.»

Att det frikyrkliga inslaget i Stockholms-mötet 1925
blev så stort väckte skarp kritik och mycket klander mot
mötets karaktär. Särskilt fick ärkebiskop Nathan
Söderblom känning därav. På ett förberedande möte för
allmänheten ■— jag vill minnas det hölls på Musikaliska
Akademien — upptog han och bemötte detta klander. Han
gjorde det på sitt humoristiska sätt med att berätta en
historia om två duktiga och mäktiga storgubbar i en
socken. De voro båda utomordentligt dugliga män, njen de
hade ett gemensamt stort fel: de kunde icke fördraga
varandra. Omsider undveko de sorgfälligt att träffas. Visste
den ene, att den andre skulle komma t. ex. till en bjudning,
uteblev han säkert därifrån.

En vän till dem båda beklagade detta förhållande
fölen av dem och sade: »Ni båda kunde ju vara till den
största glädje och gagn i samhället, om ni blott ville dra jämt
och stödja varandra i edra strävanden. Varför skall det
vara på detta sätt?»

»Jo», blev svaret, »jag vet vilken duglig och förträfflig
karl han är, men jag vill icke komma i närmare beröring
med honom, ty då skulle jag säkert komma att tycka om
honom, och det vill jag icke.1»

Historien hade åsyftad verkan.

Det är av intresse att anteckna, att bland de många ■
organisatoriska krafter, som Ekumeniska mötet 1925
erfordrade, finna en frikyrkoman, nämligen pastor K. A.
Modén, Stockholm. Utpräglad frikyrkoman och selcre-

201’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free