- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / III /
212

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andliga tidsströmningar

eller Bibeln ett ytterligare stöd för att med likgiltighet
lämna allt.

I en mötesserie rörde’man sig dag efter dag omkring
frågan: »Var är nu din Gud?» Många värdefulla svar
gåvos, men alltjämt frågade man för att finna vägen. En
ung predikare sade då: »Vi sluta att fråga efter var Gud
är och var Kristus är i denna svåra, av krig och
hemsökelser fyllda tid. Vi fråga i stället: Var är jag själv?
Var står jag? Varthän har jag kommit?» Den stora
församlingen blev synbarligen överraskad och häpen
inför denna nya syn. Det blev så stilla, då man undersökte
den frågan. I nöd över synden och bortkommenheten
från Gud blir spörsmålet ett annat, långt mera
brännande, men ock underbart klarläggande. Då heter det: Vad
skall jag göra för att bli frälst? Och då leder oss Anden
till Frälsaren, som i sin godhet möter oss sägande: »Jag
är vägen och sanningen och livet. Genom mig kan du
komma till Gud, min Fader, men ock allenast genom mig.»
I självkännedomens nödtid får Bibeln sitt värde,
Försonaren sin härlighet och Fadern blir uppenbar och känd.

Det föreföll mig, som om vi, ett troende folk, som
erfarit frälsningens kraft och Guds ords rika välsignelse, ett
praktiskt missionsfolk, som hade Bibeln som vårt enda
redskap — vi hade ingen anledning att slå redskapen ur
våra egna händer och göra oss urståndsatta att verka
Herrens verk. Troheten mot Gud och plikten mot våra
medmänniskor förbjöd oss det. Och jag tror, att det ock
var den stora mängdens känsla i detta stycke.

Jag skulle tro, att vetenskapsmännen må ha sin frihet
att utöva den forskning de förmå och framkomma med
de resultat, de anse riktiga. Men erfarenheten har lärt
oss, att det sannerligen icke är någon brådska med att

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free