Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26.
Religionsundervisningens kristianisering.
I en skoltidning fann man här om dagen det yrkandet, att
religionsundervisningen i folkskolan bör »pedagogiseras».
Uttrycket väckte att börja med en viss undran, men snart nog
kände man igen en gammal bekant, som kom under nytt namn.
Såsom förutsättning för »pedagogiseringen» gäller, att
skolan säger upp sin tjänst hos kyrkan. I en not läste man också
följande: »Hvar och en, som har den minsta kännedom om
vår folkskolas tillkomst och rättsliga ställning, har väl dock
klart för sig, att vi folkskolelärare äro kommunens och statens
tjänare men alldeles icke kyrkans.» De många, som lära
annorlunda, äga således icke den minsta kännedom, huru saken
förhåller sig, ty icke kunna de väl vara så omoraliska, att de lära
någonting annat, än de själfva tro.
Till »pedagogiseringens» axiom hör, att den lifsuppfattning,
som en människa bör äga, icke kan »droppas in i henne utifrån»
utan »måste växa fram inom henne själf.» De sanningar, som
skola ingå i denna uppfattning, måste således inskränka sig till
den naturliga religionens, ty den uppenbarade religionen har
ingen annan väg att gå än den här utdömda. Eller har Herren
själf orätt, då han liknar sitt ord vid en säd, som faller i
hjärtat och där bär frukt?
Rätteligen »pedagogiserad» blifver religionsundervisningen
icke förr, än uppfostrarne själfva få i ro och fred utvälja det
religiösa materialet och utfinna den form, hvari det kan
tillföras barnet. Huruvida valet bör företagas på allmänt svenskt
läraremöte eiler lämnas åt den enskildes godtfinnande, får man
icke här klart besked om, och det kan vara detsamma. 1 hvarje
fall får kyrkan icke vidare hafva sitt ord med, när den frågan
skall afgöras, hvad de barn, som hon upptagit i sitt sköte, skola
lära och huru de skola undervisas i hennes egen tro. Skall
kyrkan också gifva efter för dessa anspråk och öfverlämna
fullmakt in blanco åt en pedagogisk byrokrati eller en ohejdad
individualism. Det kan icke gärna vara möjligt.
Sedan religionsundervisningen blifvit riktigt »pedagogiserad»,
hämtar man inga uppfostringssynpunkter ur läroämnet, ur reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
