Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
använda den — men en sådan lifsåskådning är dock icke
uppfostrans mål. Dock, hur fördömlig och hur farlig kroppsagan,
brukad till öfverdrift, kan vara, så är den såsom yttersta medel,
»ultima ratio», af stort pedagogiskt värde, och ju mera sällan
den förekommer, desto kraftigare verkar den. Men när helst
den brukas, bör man icke blott lita till den såsom framkallande
kroppslig smärta, utan man måste sjelf anse den, och lära barnen
anse den, som ett ambitionsstraff, förenadt med skymf, väckande
blygsel. Sker det, så beror dess verkan ej så mycket på slagens
vare sig antal eller tyngd; det är den med straffet förenade
skammen, som frambringar resultatet.
Rätt använd har agan på ett alldeles särskildt sätt förmågan
att uppskaka ett hårdhjertadt, slött, liknöjdt barn; hela väsendet
kommer derigenom i uppror, blir liksom mera flytande, mjukare,
mera åtkomligt; barnet bringas att lyssna till lagens ord, låta
det verka på det förut så förstockade hjertat; den egensinniga
viljan böjes, tvingas att erkänna åtminstone någon öfverman.
Läraren får så en utgångspunkt, hvarifrån han kan föra barnet
in under andens herravälde. Vidare är detta straff berättigadt
gent emot sådana laster och oarter, som äro uttryck af stor
inneboende råhet, fräckhet och grymhet. I fråga om det senare är
det särskildt naturenligt. Känner barnet lust af att plåga andra
varelser, menniskor eller djur, så bör det på sig få erfara, hvad
fysisk smärta är. Först genom egen erfarenhet kan barnet bringas
till sympati med andras lidande. — Äfven den i hjertat inträngda
råheten och fräckheten, framför allt den halsstarriga lögnen, äro
sådana förstörande lyten, att man ej bör sky att använda mycket
starka frätmedel för att aflägsna dem. Men märk väl! I alla
de fall, der kroppsstraff användes, är detta endast det uppskakande,
väckande momentet; förmaningen, varningen, tilltalet, måste
komma till för det nu tillgängliga hjertats fortsatta bearbetande.
Med afseende på sättet för kroppsagans tillämpning behöfver
jag knappast yttra mig, då det faller af sig sjelft, att man ej på
något vilkor får tillfoga barnet sådant våld, att det deraf kan
hafva framtida olägenhet, och att man ej bör straffa hårdare än
att målet nås. Det första vilkoret härför är att man aldrig
straffar i vredesmod. Känner man sinnet brusa upp vid en
förseelse af barnen, bör man icke aga strax, utan uppskjuta straffet,
tills sinnesro är vunnen. Gjorde läraren sig detta till regel, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
