Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som här ofvan anförts, är för öfrigt en stor del sådant, att det
historiska sammanhanget alls icke fordrat dess upptagande.
Emot korrektheten af de historiska uppgifterna kunna äfven
i öfrigt åtskilliga anmärkningar med fog göras. Så säger förf.
t. ex. vid redogörelsen för Gustaf II Adolfs historia, om hans
konungaförsäkran (sid. 65), att konungen i den förband sig att
»ej utan rådets bifall utskrifva några gärder». Enligt
ordalydelsen fick detta icke ske utan rådets vetskap och råd samt
deras samtycke, som vederbör. Om utskrifningama (sid. 66)
heter det, att dessa nu blefvo årliga. Förhållandet var, att
ut-skrifhing aldrig var en ständig tunga, utan berodde af ständernas
medgifvande. Om de adelsförmåner, som uppräknas sid. 68,
säges, att de samtliga voro nya, något som endast gäller om
några af dem. Om rättigheten att från Svea ho frätt vädja till
konungen och rådet yttrar förf., att sådant fick äga rum endast
vid ärenden, som rörde lifvet, då däremot denna rättighet
faktiskt medgafs äfven i andra mål. Sid. 70 nämnes det, att
Gustaf Adolf på 1620-talet tilltvang sig tullfrihet i Öresund för
svenska fartyg, en rättighet, som uttryckligen medgafs i freden
i Knäröd. Äfven uppgifves det (sid. 72), att konungen 1631
ingick förbund med Frankrike, Holland och England, hvilket
beträffande England och Holland dock ej var fallet. Däremot
kan i fråga om redogörelsen för Gustaf II Adolfs inre styrelse
med skäl anmärkas såsom en väsentlig brist, att där ej ett ord
nämnes om denne konungs stora förtjänster om
undervisningsväsendet. Vi skulle kunna anföra många flera bevis på
oriktigheter i förfts historiska framställning, men inskränka oss till att
ytterligare upptaga följande från redogörelsen för Karl XIV
Johans historia (sid. 116): här säges vid redogörelsen för den
s. k. skeppshandelstvisten, en fråga, som dessutom är alltför obe-
tydlig för att upptagas i en lärobok för folkskolan, att
»regeringen i hemlighet sålt några gamla krigsskepp till Rysslands
fiender, men att kejsar Alexander fick kunskap därom och
tvang den genom hotelser att köpa skeppen tillbaka». De
länder, för hvilkas räkning försäljningen var afsedd, voro
emellertid inga fiender till Ryssland, utan Spaniens amerikanska
kolonier, hvilka då utkämpade sitt befrielsekrig med
moderlandet. Förfis yttrande i fortsättningen, att »många därför
öfver-gingo till regeringens motståndare», innebär en icke obetydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
