Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet, behöfver icke sammanfalla med detta, och därmed kan
den med hänsyn till behofvet af abstrakt fasthållande väl bestå i
sin absoluthet vid förbindelsen i fråga. Men här inträder nu följande
fråga: Det må så vara, att exempelvis färg och utsträckning kunna
förbindas utan att förlora sin egendomlighet, därför att de till sin
natur alldeles icke utesluta hvarandra. Men huru kunna det
absoluta och det relativa, som gifvetvis utesluta hvarandra, ses i
hvarandra utan att förtränga hvarandra? Vid besvarande af denna
fråga har man nu att taga hänsyn till, att det absoluta, som här
föreligger, blir till för medvetandet blott på grund af det abstrakta
isärhållandel af medvetenheten från det till sin natur relativa
verkliga medvetandet, till hvilket den objektivt sedt hör, och att det
ur den objektiva synpunkten icke är absolut. Just därför
kan icke här det absolutas förhållande till det relativa bedömas
på samma sätt, som om det gällde det absoluta i objektiv mening.
Det absoluta, som här är fråga om, utesluter icke på grund af sin
natur det relativa, som det verkliga medvetandet innebär. Därför
kunna de ses i hvarandra, utan att det ena förlorar sig i det
andra. Då det ifrågakommande absoluta är sättet för den referens
på objekt, som det verkliga medvetandet innebär, måste det kunna
ses i referensen utan att därför förlora sig däri. D. v. s. man kan
hos referensen se formen för den samma på ett sådant sätt, att
den själf får karaktären af själfständig enhet. Tvärtom kan man
se in referensen i del ifrågakommande själfvet, utan att denna
därmed förlorar sin egenskap af referens på objekt, därför alt till
den samma hör just det sätt för referensen, som abstrakt
fasthållet blir absolut. Det nu anförda låter sig enklast uttrycka så,
att det ifrågakommande absoluta och medvetandets referens på ett
objekt ha en beröringspunkt däri, att det förra är den senares
form.
Till belysning af förhållandet skall här andragas en jämförel so
med en subjektiv förbindelse mollan »jag» och något annat
relativt än medvetandet, som äfvenledes blir nödvändig. Då
medvetandet, som förbindes med »jag», temporaliseras och lokaliseras, måsle
också detta, subjektivt sedt, inträda i lid och rum. Mon den
relativilet, som på det sättet förbindes med »jag», har icke sin
form i det samma utan i lid och rum, sätt för referens, som
genom den därtill hörande diskretionen stå i strid med själfvaral.
Därför blir det här fråga om en förbindelse med en rolativilet,
som verkligen slår i molsnls lill »jag». Likvissl är förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
