Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bestämma »mig» såsom enhet trots differenserna inom »mig»,
och trots att enkelheten själf är ett bland momenterna.
Men om »jag» icke är föremål för ett omdöme, i hvilket
objektiva differenser sättas, utan i stället för en blott intuition, i
hvilken intet sättes som objektivt utan endast omedelbart uppfattas,
huru måste då momenterna vara till för medvetandet, för alt jags
enkelhet skall bevaras? Vi fråga då först, om momenterna kunna
vara gifna i en de samma särskiljande intuition. För
undersökningen måste vi taga i betraktande, att i den subjektiva
distingverin-gen, medvetandets fasthållande af momenterna hvar för sig, skulle
dessa icke sättas såsom objektivt samhöriga, de skulle icke, såsom
fallet vore, om de vore föremål för omdöme, kunna sättas såsom
objektivt differenta momenter hos en enkel enhet. De skulle just blott
uppfattas hvar för sig. Ett sådant isärhållande skulle nu alltid
såsom sådant beteckna närvaron af ett enhetligt medvetande. Men
hos de i ett medvetande isärhållna objekterna själfva skulle alls
ingen enhet vara förhanden. Man skulle sålunda ej heller hos dem
kunna se en identisk enkel enhet. Det skulle så lill vida vara
omöjligt att om det i »jag» sedda vid analys säga, att därtill hörde en
identisk enkel enhet.
Men vi gå vidare. Den särskiljande intuitionen kan tänkas
fullständigad med ett subjektivt förbindande af momenterna, utan
att därför ett omdöme skulle träda till. Man ställer dem
tillsammans, så att man ser det ena hos det andra. Ett sådant
förbindande är, såsom nyss visats, en förbetingning för omdöme utan
alt själft innefatta ett omdöme. Kan nu »jag» vara föremål för
en sådan förbindande intuition, så att man i densamma ser en
identisk enkel enhet hos momenterna och vid analys kan säga, att
till det sedda hör en sådan enhet? Nej, såvidt öfverhufvud till
förbindandet ifråga hör ett särskiljande af momenterna, komma dessa
så till vida alt sakna enheten ifråga.
Nu kunde häremot invändas, att »jag», sålunda ock den enkla
enheten i »jag», går tillsammans med den enskilda
medvetenhetsyttringen i intuitionen af båda, i det jag inordnar den senare i
»mig». Dock skiljer jag båda från hvarandra i samma intuition.
Men det är att märka, att den enskilda medvetenhetsyttringen
alltid i sin referens på elt objekt har ett moment, genom hvilket den
lider brist på den till »jag» hörande själfständigheten, 0111 också,
såsom ofvan är visadi,1 inordningen är möjlig. Då nu sålunda i
detta fall enheten icke fullständigt ses hos alla momenter och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
