Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovetenhet om sitt lif — på samma sätt som hon
själf gjorde innan hennes förnuft vaknade. Nu fattar
hon, sedan hon kommit till insikt om sitt lif, den
kraft som skänker lif åt hela världen och känner
sig sammanfalla med denna kraft. — — — När en
människa vaknat till förnuftigt medvetande om sig
själf känner hon lifvet inom sig, det vill säga åtrån
efter lycka. — — — Detta samma förnuft som
människan vill bruka för att uppnå lycka åt sig
själf, visar henne att denna lycka är ouppnåelig, att
den går till spillo till följd af de ofrånkomliga
tal-lösa motigheter och lidanden som hota människan
och huvudsakligen till följd af de oundvikliga
sjukdomarna som möta i lifvet, sjukdomar, lidanden,
ålderdom och död. Och hur människan än försöker
öfverflytta sin sträfvan på andra varelser undgår
hon icke att märka, att alla dessa enskilda individer
på samma sätt som hon själf duka under för lidanden
och död och kunna lika litet som hon uppnå det
verkliga lifvet. — — —
Mottag de kroppens njutningar som möta dig på
din väg med tacksamhet, blott de icke äro syndiga
eller icke stridande mot ditt medvetande, och icke
förorsaka lidande. Ansträng din vilja, bruka din.
frihet endast när det är fråga om att tjäna Gud. — —
Man får icke upphöra att vaka öfver sin vilja, det
vill säga somna in. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
