Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dödens mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledaren i sitt ledarskaps ensamhet, tänkaren under sin
stjärnerymd. Det är det manliga hjärtats stilla, stora
ord inöfver själen: “Herre när jag hafver dig.“
Men Gud är kärlek, Gud är lif, Gud är hjärta.
Den som lefver i Gud, han lefver med hjärtat. Men
hjärtat vill älska, och kärleken kan aldrig isolera sig.
*
I korset möter oss döden i en på en gång innerlig
och majestätisk uppenbarelse. Ingen har, såsom
en modern tänkare påpekat, inför Socrates’ död
kommit på ordet: Agnus Dei, Guds lamm. För Socrates
löstes lindrigt jordens band. Kristi väg till korset
gick genom Getsemane. Var det blott för sin egen
själ han där kämpade? — Nej, bakom Getsemane
låg den sista måltiden. Han hade gifvit lärjungarna
sitt lif — men han hade ock tagit deras lif in i
sig. “De i mig, jag i dem.“ — “Jag är vinträdet,
I ären grenarna.“ — “I min faders hus äro många
boningar, jag går bort för att bereda Eder rum.“
Mest gripande blir denna hans hjärtas bundenhet
vid vårt arma släkte uppenbar inför röfvarna. Han
hänger där som representant för det sjunkna. Han
kan icke rättfärdiga sin tillvaro med något, som han
är eller uträttar. Han finns där blott såsom ett
föremål för kärlek. Det är hans existens — att få
bli älskad och hjälpt. Och Jesus släpper honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tillbs/0234.html
