Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Folkskolefrågan 1809—1815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deras framsteg kunna väl av staten återhållas, men
icke särdeles befordras. Lämna snillet frihet och det
framtränger till sitt mål! Däremot bör staten sörja
för bildandet av hela den stora folkmängd, som åt
ämbeten (= hantverk?) och näringar en gång skall
uppoffra all sin tid och vars hela grad av odling
huvudsakligen bestämmes av dess daning i ungdomen.
Jag vågar dristigt säga, att våra lägre skolor,
stadsskolor m. m. alldeles icke äro beräknade för dessa
folkklassers undervisning.
Sverige är det enda land, nog lyckligt att äga
bönder, som förtjäna att vara fria män och som med full
värdighet deltaga i riksens ständers rätt att stifta
lagar; och för detta det talrikaste ståndet, landets kärna,
för detta stånd, som genom sitt deltagande i
lagstiftning har ett ostridigt behov av en högre bildning,
finnas blott enskilda och till antalet så få anstalter till
uppfostran, att de knappast förtjäna nämnas.
Mot folkskolors upprättande hade anförts såsom
skäl, att menige man icke behövde någon annan
undervisning än den religiösa, vilken redan fullt
tillfredsställande ordnats av prästerskapet, samt att
upplysning i världsliga ting ingalunda skulle göra
folket mera sedligt och dugligt. Härpå svarar
Silverstolpe:
Jag vill ej föreställa mig, att den undervisning, som
prästerskapet meddelar i kristendomskunskapen, av
någon må anses såsom tillräcklig för bönder. Jag
känner även den invändningen, som av många göres, att
de upplystare bönder sällan äro de redligaste. Den
förra anmärkningen visar fåkunnighet, den senare
någon brådska i undersökningen. Har väl lantbrukaren
ej behov av andra kunskaper än dem, som innefattas
i katekesen? Vinner han därigenom en högre klokhet
i sin näring, lär den honom att känna alla sina
plikter och rättigheter som undersåte och medborgare, ja,
upplyser den honom fullkomligen om alla de
moraliska förbindelser, som åtfölja hans levnad inom
samfundet? Och om erfarenheten skulle bevittna, att ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
