- Project Runeberg -  Tilskueren / Aarg. 5 (1888) /
239

(1884-1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marts - Herman Bang: Forfatterinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det er dette, Paraleldrameme prædiker med noget af det
matematiske Bevis’ Ihærdighed. Vi skal nogle Øjeblikke se hvordan.
Skuespillenes indledes med en Prolog:

Vi er paa Herrhamra Slot Midsommeraften. Blussene
tændes rundt over Landet. I Parken danser »Brug’ets« Arbejdere.
Aldrig var nogen Skærsommernat skønnere, Luften saa mild som
et Kærtegn, Skumringen halvlys som en Drøm.

Og mellem Rosers Busketter og Lindes Hang færdes han
lystigt — Puk.

Der veksles Ord og Blik og første Kys. Der gives Løfter
og Tro. Og Stemningen i al den unge Elskov er nordisk, skær
som Natten selv — Højsommernatten i Nord, kølig som en
Vaar-kvæld i Syden.

Der giver Ernst Marta Stensson det første Kys. Hjalmar
hvisker ømt med Paula under Lindene. Her tales Alice og Karl
ved i disse — i Begyndelsen lidt sært uvirkelige og abstrakte Ord —:

Alice:

Hjalmar er inte som jag. Det är så underligt med mig,
man säger ju, att jag är så begåfvad, men det kan i alla fail
aldrig bli något af mig, om jag inte har någon, som delar mina
inträssen.

Karl (kysser hendes h&nder).

Det har ni, Alice.

Alice.

Ja, inte sant, ni vill bli en riktig vän för mig! Ock ni
ska få se, att jag ska bli en sådan vän för er, som ni knappt
kann tänka er en gång Jag tror inte, att ni alls kann
föreställa er, hur jag kann uppgå i den, jag håller af — hur hela
rain varelse kann samla sig kring detta enda: at lefvå ett
värk-ligt, personligt samlif med en annan människa.

Karl.

Å Alice, när ni taler så — varför skall det vara omöjligt?

Omöjligt?

Alice.

Karl.

Men det skall bli möjligt en gång!
vänta på mig! Jag skall lyckas.

Haf bara tålamod —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tilskueren/1888/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free