- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
243

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Olidliga förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Såvida man ej på något underbart sätt blev benådad,
hade man att avtjäna en månads straffarbete och sedan
ofördröjligen taga anställning i statens tjänst. Arméfolket
fyllde så småningom olika slags uppdrag såsom
sjuksköterskor, städerskor, kontorister m. m.

Även ute på landsbygden blevo förhållandena med tiden
mindre behagliga. Icke alla äventyr slutade lika lyckligt
som följande, även det förtalt av major Olsoni:

En förmiddag under förvintern vandrade några av
systrarna längs en öde skogsstig långt inne i Ingermanland,
bort emot estniska gränsen. De hade hållit flera goda
stugmöten. Folket hade begärligt lyssnat till deras budskap.
Man hade just fått löfte att hålla möte i en stuga, och
barnen hade sänts ut att kalla folket samman. Men det
dröjde ej länge, förrän dörren öppnades och en grov
mansröst ropade: ”Ni äro arresterade!” Så var det för systrarna
att packa samman sina tillhörigheter och i mörkret följa
med de två beväpnade männen. ”Ja, ser ni”, hörde de en
kvinna förklara, ”man vet inte vad för slags farligt folk
det är.” En av de läskunniga tittade i deras sångbok, och
där stod det att en general grundat en armé, som sjöng ur
den där sångboken. Så då kunde man gott förstå...
Systrarna fingo övernatta i en stuga, vars invånare voro mera
upplysta.

Nästa morgon ställdes färden under bevakning till
distriktsdomaren. Det var en hel mil att gå. Övervakaren
var en hygglig ung man, som gått i skola i staden och
därför visste litet mer om världen. Efter ett par timmars
marsch i den kyliga, klara vintermorgonen skymtade man
framför sig en by. ”Nu kan ni vika av till tehuset därborta,
medan jag går direkt till domaren”, sade mannen. ”När
ni druckit ert te, kan ni komma efter.” Med dessa ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free