Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sjöman skall icke annat än i högsta
nödfall gifva sig till att som diplomat, åka tvåhundra
mil på järnväg, det bekommer honom alls inte
bra. Jag som inte varit sjösjuk sedan min första
sjöresa som kadett, jag höll på att bli det på
järnvägen mellan Berlin och Warschau.
Väl anländ till S:t Petersburg, glömde jag
snart skakningen och misshumöret för det utmärkta
mottagande som kom mig till del.
Jag tror både danskar och svenskar och ryssar
gärna tåla epitetet »nordens fransmän», åtminstone
ha de alla blifvit kallade så af entusiastiska resande,
men bland dem taga väl ryssarna ändå lofven. Jag
hade hört åtskilligt om dem efter den franska
eskaderns besök i Kronstadt, jag kände personligen
några ryska marinofficerare från den ryska
eskaderns besök i Frankrike, men likafullt visste jag
ingenting egentligt om dem, innan jag
presenterade mitt rekommendationsbref till medlemmen
af ryska marinstyrelsen, amiral Feodoroff, boende
i ett charmant palats vid en af Nevakajerna. Han
tog emot mig som hade jag varit allra minst
deputerad för franska marinen, i stället för en
anspråkslös korrespondent till en af dess facktidningar.
Mina förfrågningar om Rusalkas finnande affärdade
han med ett välvilligt, men litet mystiskt smålöje,
försäkrade att den icke skulle hittas i dag eller i
morgon och att jag därför hade mycket god tid
att sejnig om i S:t Petersbutg. Slutligen lyckades
jag likväl så godt som aftvinga honom ett löfte
att få följa med den första af ryska marinens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
