Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksfrågorna vid 1925 års kyrkomöte 23
emot alternativ. Han yttrade: »Jag
menar att till all lycka en sak kan
utsägas ungefär lika bra på mer än
ett sätt. Det vore ju rent bedröv-
ligt, om man i hela detta universum
icke skulle ha mer än ett sätt för
att uttrycka en sak tillfredsställan-
de, och jag menar att våra tankar
om dopet kunna uttryckas objektivt
på mer än ett sätt.»
Men kyrkomötets majoritet ställ-
de sig avvisande mot liturgiska re-
formförslag icke blott av principi-
ella liturgiska skäl, utan kanske än
mer av ren konservatism. Typiskt i
det avseendet var det uttalande som
gjordes av kyrkolagsutskottets högt
skattade ordförande, häradshöv-
ding v. Sydow: »Det synes mig, som
om kyrkomötet borde vara mer än:
vanligt varsamt i att vidtaga änd-
ringar i de kyrkliga böckernas av-
fattning, och till de kyrkliga böc-
kerna hör kyrkohandboken.» Denna
konservativa strömning gjorde sig
starkt märkbar både bland präster
och lekmän.
Man får nog tillskriva denna
skulden till att frågan om förbätt-
rat dopriutal icke kunde bringas i
hamn. Man kan knappast säga att
kyrkomötet ens gav några riktlinier
för huru det ville se denna fråga
löst, bortsett från det uppenbara av-
visandet av alternativlinien.
En livligt diskuterad fråga, som
tilldrog sig mycken uppmärksam-
het, var förslaget om ändring i hit-
tills gällande bestämmelser för
skriftermål och nattvardsgång. Från
olika håll hade förslag framförts
om att träffa sådan ordning, att vid
nattvardsgång, inlemmad i högmäs-
sa, möjlighet skulle öppnas att in-
skränka det homiletiska föredraget
blott till högmässopredikan, varvid
man tänkte sig antingen att låta
skriftermålet helt utfalla och ersätta
det med en i nattvardsmässan in-
förd allokution, eller att låta själva
avlösningsformuläret införlivas med
högmässoritualet. Förslaget väckte
livliga gensagor, i det man befarade
att genom den nya ordningen skrif-
termålet så småningom skulle för-
svinna, varigenom så väl en i och
för sig värdefull gudstjänstform
skulle trängas undan, som ock helg-
den kring nattvardsbordet skulle
minskas. Dessa farhågor undan-
röjdes icke genom den garanti det
föreliggande förslaget innehöll näm-
ligen att skriftermålstalet endast
med domkapitlets medgivande skul-
le kunna utfalla, och det endast i
de församlingar, där skriftermål
med nattvardsgång utan förbindelse
med högmässan förekomme. Av dis-
kussionen i kyrkomötet framgick
emellertid att förhållandena inom
landet vore så olika, att vad som i
en landsända kändes såsom gammal
god ordning, i en annan förnams så-
som alltför stel form till förfång för
nattvardsfirandet självt. Att gällan-
de nattvardslagstiftning kunde tarva
någon revision, därom enade sig
kyrkomötet till slut genom att be-
gära utredning i frågan. I detta
sammanhang må nämnas att kyrko-
mötet begärde utsträckt rätt för
präst till självkommunion.
De smärre förslagen till änd-
ringar i de gudstjänstliga ritualen
överlämnades till den kommande
handboksrevisionens övervägande.
En del rörde högmässoritualet, så-
som ett vidsträcktare bruk av syn-
dabekännelsen »Gud, var mig nå-
dig», nya alternativ till den ur-
sprungliga credopsalmen (Sv. Ps.
17), omväxling efter detempore-
principen i fråga om den allmänna
kyrkobönen. Kyrkomötet uttalade
sig för att en bönepunkt för fre-
den skulle infogas i den allmänna
kyrkobönen, även som för att en
bön för freden infördes bland kyr-
kobönerna i handbokens andra ka-
pitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
