Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiskt-kyrkomusikaliska strävanden
I inbjudan till kyrkosångsfesten i
Eisleben framhöll kretsstyrelsen, att
den närvarande kampen nu närma-
de sig till avgörande, då det gällde
att uppliva det kämpande landets
inre, sedligt-religiösa krafter, just
de krafter, som genom Luthers re-
formation utlösts. »Kriget har», he-
ter det, »visat oss, huru jämte det
av Luther till tyska överflyttade
Gudsordet särskilt den genom L.
skapade kyrkosången blivit ett me-
del att binda sådana krafter i folk-
själen därute och därhemma, likaså
visst till segerrikt framåtstormande
i kampen som till tappert uthärdan-
de och undergivenhet i nöd, sorg
och lidande.> Många deltagare hade
infunnit sig i den gamla luthersta-
den till de två festdagarna, som in-
föllo efter söndagen Cantate. För-
väntningarna blevo överträffade.
Vid festbudstjänsten predikade ge-
neralsuperintendenten Gennrich
över ämnet: »Luther och den evan-
geliska kyrkosången>, som efterfölj-
des av »Ein feste Burg», som sjöngs
stående under klockringning.
Vid Begriäszungsabend talade su-
perintendenten Luther och hälsade
deltagarna välkomna med den ön-
skan, att, om tiden och platsen läm-
nade mycket övrigt att önska, »vår’
Martin» själv skulle hjälpa oss att
fira högtiden. Han höll därefter
föredrag om »Eislebens kyrkomusi-
kaliska liv i det förflutna». Följande
dag avgav Geheimrat Flöring års-
berättelse och konstaterade, att, om
än nedgången varit stor under den
svåra krisen, förde dock enskilda
kyrkokörer en blomstrande tillvaro,
särskilt i Rhenlandet, Westphalen,
provinsen och konungariket Sach-
sen, Pommern och Hannover. Fest-
talet hölls av Geh. Oberkonsistorial-
rat Kawerau i Berlin över ämnet:
»Kyrkosången såsom ett reformatio-
nens testamente till nutidens för-
samling». Med utgångspunkt från
155
reformationens sångår 1524 bemötte
talaren de försök, som gjorts att
nedsätta den lutherska kyrkopsal-
men såsom en ömklig avläggare
från den förreformatoriska tiden.
Genom citat uppvisade han, att den
tyska folksången blott sparsamt fö-
rekom i kyrkan före Luthers tid.
Denne är och förblir den evange-
liska kyrkosångens fader, även om
ej alla hans psalmer hava samma
värde. Att han skrivit någon av
"melodierna är möjligt men kan ej
bevisas. Församlingssången i guds-
tjänsten kom blott så småningom
till full blomstring. Det gällde nu
för vår tids församling att komma
till enhetliga psalmer beträffande
såväl text som melodi, varvid han
ansåg, att de rytmiska hade före-
träde. Kyrkosångsmännen hade att
förmedla dessa rikedomar till för-
samlingarna. Koralkunskap borde
med mera intresse omfattas av teo-
logerna och körledarna. Kören
borde ock se sin uppgift i att även
vårda koralsången. — Kyrkosångs-
festen avslutades med uppförandet
av oratoriet Jephta, Händels svane-
sång. —
Det kan ha sitt intresse att erfara,
huru de impulser, som gåvos fram-
för allt under förberedelseåret, led-
de till ett värdigt firande av jubileet.
Det kan sägas, att så skedde i hela
det evangeliska Tyskland såväli stä-
derna som på landsbygden, ja firan-
det skedde t. o. m. borta i ett tyskt
krigsfångeläger, nämligen i Bere-
sowka (Ostsibirien), om än väl icke
genom impulser från hemlandet.
En särskilt tilltalande bild av en
Lutherfirning i församlingen ger oss
Pfarrer Drömann, pastor i Elze och
Eichenrode i Hannover. Helgdags-
aftonen hölls reformationsvesper,
varvid även församlingen deltog i
växelsångerna. Följande dag kl. "/,
10 f. m. vandrade församlingen i
procession från prästgården till kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
