Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiens vittnesbörd om musiken i gudstjänsten 1
Historiens vittnesbörd om musiken Ii
gudstjänsten.
För att komma till rätta med för-
hållandet mellan musik och guds-
tjänst, bör man ju ej försumma att
rådfråga historien. D.v.s. man bör
dels följa traditionen i spåren, sär-
skilt naturligtvis den evangelisk-
lutherska kyrkans tradition och där
söka lära skilja det äkta från det
oäkta,
söka att så långt möjligt bevara den
historiska kontinuiteten.
Och då möta vi ju de sig så små-
ningom allt klarare framarbetande
tre olika arterna av gudstjänstlig
sång: 1) den enstämmigt gregorian-
ska (cantus choralis, så kallad där-
för att den utfördes av kören i väx-
- elsång med liturgen), den i egentlig
mening så kallade liturgiska sången,
2) den flerstämmigt kontrapunk-
tiska (cantus figuralis eller figura-
tivus) och 3) den— i motsats till
den första av dessa arter — rytmiskt
utpräglade, för den evangeliska kyr-
kan från början säregna försam-
lingssången. Och dessutom natur-
ligtvis också orgeln, till och med or-
kestern (åtminstone en del av den)
skymtar fram ibland i gudstjänsten;
men den gör det vanligen i sam-
band med urartningen.
Det kunde ju skrivas en hel bok
om musik och gudstjänst i deras
förhållande till varandra, betrak-
tade i historiens ljus, om både bruk
och missbruk i det ena eller andra
hänseendet. Här blir det naturligt-
vis bara fråga om antydningar. Jag
ber få i hithörande avseenden hän-
visa till min lilla bok om »Orgelns
användning vid gudstjänsten»; även
den om »De rytmiska koralerna» in-
nehåller särskilt i sin senare del ett
och annat angående just det här fö-
Tevarande ämnet: musik och guds-
tjänst, bruk och missbruk i ena eller
andra avseendet.
Att musiken och gudstjänsten va-
rit med varandra nära förbundna
redan i den första kristna försam-
lingen, framgår av det kända
och såsom bevis härför mycket
framhållna apostoliska ordet: talen
till varandra i psalmer och lovsång-
er och andliga visor, och sjungen till
Herrens ära i edra hjärtan. Man
har redan i detta ord sett en anty-
dan om de sedan sig under tidernas
lopp allt bestämdare utvecklande tre
olika arterna av kyrkosång: den re-
citerande liturgiska sången (väl tyd-
ligast utpräglad i psalmtonerna och
psalmodien), den högtidligare hymn-
sången (senare flerstämmig, kontra-
punktisk) och den enklare folkliga,
rytmiskt bestämda församlingssång-
en. Det var nog från början mest
konung Davids psalmer i deras från
den gamla synagogan ärvda form,
som ljödo i den första kristna för-
samlingen. Så småningom kommo
också sånger och hymner med från
den grekiska musikens stora för-
rådshus. Men i början var man yt-
terst skygg för allt som vuxit på
hednisk mark. Först så småningom
gick det ju upp för medvetandet, att
åtskilligt av det som förr vuxit på
hednisk mark kunde omplanteras på
kristen. Redan här konstatera vi
emellertid slitningen mellan de två:
musiken och gudstjänsten.
När sedan den andliga sången
började blomstra inom de kristna
församlingarna, — vi kunna ju här
helt hastigt låta gestalterna av de två
kyrkosångens fäder Hilarius av Poi-
tiers och Ambrosius av Milano pas-
sera förbi — då såg det ju lovande
nog ut ifråga om den intima före-
ningen mellan musiken och guds-
tjänsten.
Men snart började musiken för:
häva sig på gudstjänstens bekost-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
