Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgelns användning vid gudstjänsten
allmänt besvärar organisterna, även
sådana som beflita sig om att utföra
goda och kyrkligt värdiga preludier.
De tänka inte på, hur onödigt och
olämpligt det är att alltid fördubbla
basstämman 2-3 oktaver neråt
samt hur tröttsamt och enerverande
det särskilt i landskyrkorna kan bli
att höra den i regel för starka och
stundom även bristfälliga Subbasen.
Ett missriktat nit är även att göra
preludierna för långa. Förspelet till
ingångspsalmen kan gärna vara lite
utförligt och konstnärligt gestaltat.
Finge vi fasta introituspsalmer,
skulle det nog så småningom växa
upp en hel litteratur med ingångs-
preludier till de olika sön- och helg-
dagarna. Detta skulle utan tvivel
vara välkommet. De övriga prelu-
dierna, bland vilka även räknas mo-
dulationerna till offertorie- och slut-
psalmerna, böra vara helt korta och
inte göra mycket väsen av sig. Till
predikstolsversen preludieras i regel
litet grundligare. Detta är lämpligt,
endast om kyrkfolket är någorlunda
förstående. För knappt en mans-
ålder sedan hände det, att organis-
ten tillfrågades, »vad han gjorde för
något, då han satt där så länge,
innan han började psalmen, om han
stämde orgeln!» Och vid ett kloc-
kareval kom det i dagen, att en av
kandidaterna var en mycket duk-
tig karl, som »>»inte behövde sitta
och treva så länge, innan han
kunde börja psalmen!» Okunnig-
hetens mörker har väl skingrats nå-
got sedan dess, men att man skulle
kunna sitta och försjunka i stilla
meditation under ett preludium, så
långt har man ännu inte nått, åt-
minstone på en del ställen. Tvärtom
kan man förmärka en viss otålighet,
då psalmen är uppslagen, samt att
en och annan begagnar sig av sysslo-
lösheten till att prata lite med gran-
nen. Under sådana förhållanden
97
böra preludierna naturligtvis göras
så korta som möjligt.
Till ingångspreludiet kan man
använda en kraftig registrering, om
dagens och psalmens karaktär mo-
tivera detta. F. ö. böra preludierna
spelas svagt. Undantag kan före-
komma, t. ex. till gradualpsalmerna
124 och 496 samt till slutpsalmen,
om denna har karaktär av lovsång.
Mera undantagsvis kan man
framhäva koralmotivet genom nå-
gon solostämma, Gamba, Euphon
eller Flåte Harmonique. I allmän-
het bör man vara försiktig med
solostämmorna liksom med stråkar-
na och 16-fots-kopplet. Är man nog
lycklig att äga Voix Celeste, denna
lilla effektfulla stämma, vilken an-
ses som ett osvikligt botemedel mot
indisposition vid preludiering, bör
man ändå försöka motstå frestelsen
att använda den alltid.
Om man under nattvardsutdel-
ningen spelar interludier, bör man
ställa fordringarna på dessa mycket
högt samt ej använda dem flitigare,
än att det även blir utrymme för
tystnad. Vid jämförelse mellan de
tre sakerna: distributionspsalm, in-
terludium och tystnad, skall man
kanske finna, att tystnaden är det
högtidligaste.
Interludierna böra spelas mycket
diskret och med svagast möjliga re-
gistrering: antingen Salicional eller
Dolce, Voix Celeste — Eolin eller
möjligen något svagt Gemshorn eller
dyl. Stäng svällaren och låt den
vara stängd hela tiden! Undvik pe-
dalen eller koppla 2:a manualen på
densamma och skjut in pedalstäm-
morna!
Ehuru interludierna icke få åsyf-
ta att draga uppmärksamheten till
sig, är det ingalunda oviktigt med
deras beskaffenhet. Banala och slis-
kiga mellanspel kunna i hög grad :
profanera =nattvardsgudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
