Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den polyfona tonsatsen i Kyrkans gudstjänst
177
Den polyfona tonsatsen i Kyrkans gudstjänst.
Varför skulle ej Kyrkan, när hon
i fråga om arkitektur, måleri, skulp-
tur, textilier m. m. anlitar de yp-
persta förebilder från klassiska epo-
ker för utformande av en förnämlig
sakral konst, varför skulle hon ej
även begagna sig av de rika skatter,
som den kyrkliga tonkonsten har
till sitt förfogande för att höja för-
samlingens gudstjänst? De döda
tingen tala sitt tysta språk, varför
skulla ej levande toner även få ge
uttryck åt de heliga känslor, som
vid gudstjänsten bemäktiga sig de
närvarande?
Vad skönt ögat förnimmer i ett
smyckat tempel, vill man ju på sitt
sätt efterbilda, och för en gudstjänst-
firande församling ligger närmast
till hands att i samfälld sång på to-
nernas språk uttrycka, vad hon in-
nerst känner, härtill ej minst upp-
fordrad av allt det sköna och upp-
lyftande, som det kyrkliga rummet
avser att bibringa.
Men är det blott den samfällda
sången, som förmår utlösa hjärtats
känsla? Har ej Kyrkan till sitt för-
fogande även ett finare och böjli-
gare material att därav utforma de
tonbilder, som kunna giva en dju-
pare relief åt gudslivets mystik, än
det mera grova ämne, som den uni-
sont, i samma rytmer sjungande
menigheten i toner framställer? Den
polyfona tonsatsen eller den fler-
stämmiga sången är ock ett medel
Kyrkovisan liknar koralen däruti,
att melodien huvudsakligen ligger i
överstämman, som i enklare ackord-
följder ackompanjeras av de övriga
stämmorna. Här är ej fråga om
en mera individuell prägel hos
dessa. De äro att förlikna vid per-
soner, som vid en överläggning en-
i uppbyggelsens tjänst. Det är ej
»massan», ej vem som helst, utan
ett fåtal, som fått den som sin nåde-
gåva. Den kräver fördenskull ett
visst mått av sångkultur, ej blott na-
turlig sånglust. Visserligen är kör-
sången ej en nödvändig beståndsdel
av gudstjänsten, som utan att för-
lora sin karaktär väl kan vara den
förutan. Men liksom all. kyrklig
konst överhuvud är körsången ett
av de förnämligaste hjälpmedlen att
sätta den religiösa känslan i rörelse,
för att gudsordet genom densamma
må kunna tränga djupare in i hjär-
tats värld.
I Kyrkans liturgi har den poly-
fona sången fått sin plats mellan
trosbekännelsen och predikstolsver-
sen. Den avser att utgöra ett slags
preludium med inslag av tankar ur
söndagens firningsämne till prediko-
akten, med predikstolsversen dess-
förinnan som ett församlingens su-
spirium. Ett preludium kan ju för-
löpa i enklare ackordställningar, i
vilka cantus firmus eller koralmoti-
vet tydligen framträder. Men det
kan också vara mera komplicerat
med relativt självständigt gående
stämmor med cantus firmus eller
delar därav framträdande här och
var i den brokiga tonvävnaden. Vi
bruka numera tala om tvenne slag
av kyrklig polyfoni: kyrkovisan och
motetten.
dast uppbära och stödja den me-
ning, som »den ärade talaren»,
d. v. s. cantus firmus, framför. Men
man kan då också förstå, att denna
talesman måste i sin framställning
ha givit det bästa uttryck för den
allmänna mening, som råder i den
lilla värld, som utgöres av den fyr-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
