Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden 189
riska. sammanhang anser jag icke behöv-
ligt, även om jag icke helt saknar musik-
historiska kunskaper. — Någon uppma-
ning att visa »pietet> för den frikyrkliga
församlingssången vet jag mig icke ha
riktat till Doc. Moberg, men väl en all-
män vädjan till förståelse för sådana
kyrkomusikaliska riktningar, som kanske
icke alltid ligga ens hjärta närmast. —
Gent emot Doc. M:s påstående, att de
frikyrkliga skulle ha »ratat den Lutherska
koralen», tror jag icke, att en sådan av-
sikt har förefunnits; fastmer har det väl
varit så, att den Lutherska koralen icke
utan vidare varit det bästa musikaliska
uttrycksmedlet för de friare andliga rö-
relser, som uppstodo i mitten av förra
århundradet. — I fråga om den rent :’
mindervärdiga andliga sången, t. ex.
Frälsningsarméns, är jag «naturligtvis
överens med Doc. M.; den är ovärdig en
kristen församling. — Jag har i själva
verket mycket starka krav på kyrklig stil
i tempelsången, men jag sätter kravet på
inre sanning högre. — Doc. M:s antydan,
att jag ej skulle kunna bedöma, »vad som
skiljer en god melodi från en dålig» ber
jag vördsamt få tillbakavisa; det kan f; ö.
icke »läras», endast intuitivt förnimmas.
Till Komminister Adell ber jag få
säga: jag har icke påstått, att riktningen
mot en strängare stil» 0. sS. v. absolut
måste innebära en fara för det andliga
livet inom kyrkan. Däremot har jag i
frågeform uttryckt en farhåga, att mycket
sysslande med yttre former skulle kunna
äventyra kyrkans andliga livskraft. Att
av denna fråga vilja utläsa »en dom över
en samtida rörelse» är kanske icke fullt
berättigat. Härmed nedlägger jag pennan
i denna sak.
Jacob Nyvall.
Meddelanden.
Regeringen och kantorsfrågan. På
grund av förfrågningar från läsekretsen
har redaktionen hos ecklesiastikministern
begärt ett uttalande, huruvida statsrådet
vore betänkt att inom den närmaste tiden
vidtaga några åtgärder i anledning av
Kyrkomötets skrivelse om Ööverarbetning
av förslaget till lag för kantorer. Stats-
rådet har emellertid meddelat, att han :
ännu icke haft tillfälle att taga ställning
till frågan.
Anslag av lotterimedel. Samarbets-
kommittén mellan Kyrkosångens Vänners
Centralkommitté, Sveriges Organist- och
Kantorsförenings Centralstyrelse och Sve-
riges Kyrkosångsförbunds Centralråd hade
i våras ingått till Kgl. Maj:t med begäran
om bidrag av lotterimedel. Vid sista ut-
delning har kommittén tilldelats en summa
av 20,000 kr.
Striden kring Viklaumadonnan. Som
bekant har det väckt stor uppmärksamhet
landet runt och stor opposition på Got-
land, att Statens historiska museum inköpt
den riksbekanta madonnabilden från Vik-
lau kyrka. Bl. a. kom saken upp vid Got-
lands landstings sammanträde, och lands-
hövding A. E. Rodhe vände sig till riks-
antikvarien med begäran, att denne måtte
verka för återgång av köpet eller för ma-
donnans deponerande i original i Gotlands
fornsal. I sitt svar avböjer emellertid riks-
antikvarien detta:
Här föreligger utan tvivel, framhåller
riksantikvarien, ett av de fall, där ett riks-
intresse bör gå före ett bygdeintresse. Att
Viklau-madonnan, denna för vår äldre
medeltida konsthistoria så betydelsefulla
hörnsten, hör till dem, som ha större be-
tydelse i landets centralmuseum för kyrk-
lig konst än i sin kyrka, står för riksanti-
kvarien fullt klart. Att bilden under de
senaste århundradena skulle ha spelat nå-
gon roll för församlingens andaktsliv, torde
med visshet kunna förnekas. Den har helt
visst för församlingen varit en kuriositet,
låt vara en framstående sådan. Det var
detta förhållande, som för honom var hu-
vudskälet för att till Statens historiska mu-
seum söka förvärva Viklau-madonnan.
Det av riksantikvarien anförda skälet,
att bilden ej skulle ha spelat någon roll
för församlingens andaktsliv, synes oss
både svagt och till sina konsekvenser be-
tähkligt. Det torde vara fullständigt omöj-
ligt för riksantikvarien eller för vem annan
som helst att förete bevis för påståenden
av denna art. Vill man anföra ett sådant
påstående såsom ursäkt för våra kyrkors
länsande på de värdefullare inventarierna,
så torde vi svårligen kunna freda något
enda äldre konstverk: om vilket av dessa
skulle vi kunna bevisa, alt de spelat en
roll i församlingens andaktsliv? Och ha
ej de allra värdefullaste och dyrbaraste av
dessa spelat någon roll, huru skulle då de
mindre värdefulla kunnat göra det? Det
måste alltså hävdas, att det av riksantikva-
rien här såsom stöd för den ur museisyn-
punkt törhända kloka åtgärden anförda
obestyrkta påståendet, för till konsekven-
ser, inför vilka man måste hesitera och
inför vilka säkerligen riksantikvarien själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
