Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högmässa och Kyrkoår 155
Så snart man kommer över från den historiska framställningen
till skildringen av den inre gången — sammanhanget — i mässan,
kunna ju alltid olika uppfattningar göra sig gällande. Mässordningar
äro ju — Gudi lov — icke lärde mäns skrivbordsverk utan historiskt
framvuxna organismer. Därav härflyta formella och logiska kantig-
heter, som icke låta sig överbyggas eller bortförklaras vid våra försök
att framkonstruera ett bakomliggande sammanhang, som ej varit
ursprungligt.
I den svenska mässan är det särskilt den första inledande avdel-
ningen fram till kollektbönen, som kan ge anledning till divergerande
uppfattningar om det rätta förståendet av sammanhanget. Känner
man historien om denna dels tillblivelse, förstår man detta väl.
Frågan gäller närmast: I vad förhållande står Kyrie till det föregående
Confiteor? Förf. hyllar den uppfattningen, att Kyrie är församlingens
instämmande i syndabekännelsen. I Gloria mötes församlingen av
försäkran om Guds alltjämt förblivande kärlek och förlåtelse, vilket
av församlingen besvaras med tacksägelsens Laudamus.
Anmälaren har själv tidigare i denna Tidskrift gjort sig till tolk
för en liknande uppfattning av detta sammanhang, men känner sig
ganska benägen att överge den. — Den antingen felaktigt placerade,
optativa avlösningen i Olaus Petri syndabekännelse eller ock alldeles
utelämnade avlösningen innebär en svårighet: de gjorda reformför-
slagen på denna punkt betyga, vilka svårigheter som äro förenade
med en omordning.
Rent historiskt sett är den framställda tolkningen ohållbar, efter-
som Kyrie före reformationstiden icke omedelbart föregicks av
syndabekännelse. Kyriet hade då — såsom ännu i den romerska
kyrkan — karaktären av ett allmänt bönerop om nåd och förbar-
mande. Så förekommer det ju f. ö. ännu hos oss i Litanian.
Även i vår nuvarande högmässoordning låter sig denna uppfatt-
ning av Kyriets innebörd väl tänkas. Särskilt efter Olaus Petri synda-
bekännelse med dess absolutionsformel bleve Kyrie församlingens bön
om Herrens nåd att leva värdigt den syndaförlåtelse, vi undfått, och
att bättra vårt syndiga leverne och få med Kristus — församlingens
Herre, som anropas i Kyriet — ett evigt liv.
Den andra stora huvudavdelningen i mässan har förf. givit be-
teckningen läseavdelning. Då den omfattar även predikan, synes mig
termen något för snäv. Riktigare synes mig beteckningen »Under-
visning» vara.
I uppsatsen »Vårt Kyrkoår» ger förf. en på historiska notiser rik
överblick av kyrkans heliga år. Han söker framställa det för värje
kyrkotid karakteristiska till hjälp för dem, som genom predikan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
