Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glömda rikedomar 181
att lyfta hjärtat och höja andakten med sitt trefaldiga: »Helig, helig,
helig i höjdene!> Den uttrycker just den tacksamma tillbedjan, vari
församlingen nere på jorden blir ett med de lovsjungande himmelska
härskarorna.
Det finns en tredje nattvardspsalm, som praktiskt taget är alldeles
obruklig — den enligt Wallins egna anteckningar av E. G. Geijer helt
nyskrivna 159 »Gud’ vare lovad och av hjärtat prisad», en mycket
uppbygglig text till den medeltida lekmannasången »Gott sei gelobet
und gebenedeiet». Liksom i de bägge förut nämnda psalmerna möter
även i denna det manliga, hälsosamma allvar, den ödmjuka, stilla
tacksamhet, som anstår naltvardsgudstjänsten. Och en bättre avslut-
ningspsalm till en dylik akt lär svårligen kunna anvisas. (Dock torde
den lämpligast böra sjungas i utjämnad takt, åtminstone om den skall
kunna — på nytt — bli församlingens egendom.)
Vår äldsta protestantiska nattvardspsalm är som bekant n:r 152
»Jesus Kristus är vår hälsa», vartill i 1921 års koralbok anvisas den
härliga medeltidsmelodien Quem pastores laudavere (under senare
delen av 1800-talet mest känd med Johan Dillners text »Herren av
himlen har kommit till jorden»). Om ock ej lika gammal är den
sköna melodien till n:r 154 och 157 i alla händelser nog vördnadsvärd
för att icke utan saknad kunna avvaras. Den äger det djupa allvars-
drag, som är villkoret för den eukaristiska glädjen. (Synnerligen be-
klagligt är det stundom företagna utbytet av Gesius-melodien från
1603 mot hugenottmelodien 66, så god än denna är i sig själv.)
De flesta av de nu nämnda koralerna ha ett för nutida smak i för-
stone främmande tycke. Flera av dem påminna oss kraftigt om all-
varet i äldre tiders kristendom. Ett par sådana psalmer må ytterligare
bringas i erinring — n:r 26 »Vi på jorden leve här» och 44 »Ack vi
äre alle Adams barn, o Gud», även de i hög grad exempel på »glömda
rikedomar». Man skyr i våra dagar gärna en gången tids barska,
osentimentala gudsfruktan och de uttryck den skapat sig. Men vi
måste vakta oss för att så odla det vekt känslosamma eller det ung-
domligt glättiga och triumferande, att den uppfattningen vinner bur-
skap: kyrkan lever sitt liv alldeles vid sidan av och bortom denna
mörka och dystra och stränga värld, som är 1900-talets Europa. —
Kanske känner vår samtid innerst bättre igen sig i åtskilligt av den
sång och de böneord, som höra ihop med den gamla botdags-
stämningen, än i den muntra eller käcka eller veka andliga sången
från senare tid.
Vi veta alla, vilken glädje det ligger i att ha lärt sig förstå och
älska något, som i förstone lämnade vår känsla oberörd. Vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
