Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hans »Bob» om söndagarna kom hem på besök och
medförde böcker ocli tidningar, af hvilka man alltid kunde få
veta något nytt. Då uppstod ett lifligt meningsbyte,
tecknades och modellerades; det var en formlig vexelundervisning.
P&dern väntade mycket af sin son, och hans förhoppningar
blefvo ej svikna. Robert Stephenson blef sin tiäs mest
berömde ingeniör och bidrog ej litet till lokomotivets
ytterligare utbildning.
Men vid den tid, om hvilken vi nu skrifva, fans det endast
till i sina föregångare, några misslyckade försök, som gjorts
af en och annan ingeniör. Stephenson skaffade sig kännedom
om sakernas ställning, och det blef honom klart, att något
bättre kunde åstadkommas. Han stod alltså nu infor sitt lifs
stora uppgift och släpte den ej förr, än han funnit lösningen.
Han hade under tiden blifvit uppsyningsman öfver lord
Ravensworths stora kolgrufvor och spände 1814 det första
lokomotivet för koltågen på de der redan förut befintliga
jernvägarna. Men det dröjde ännu en god tid, innan det nya
fortskaffningsmedlet nedsteg från bergsbygden på slätten och
användes till andra ändamål än att forsla kol och malm. 1825
anlade han en större kolbana mellan städerna Stockton och
Darlington och levererade till lienne fem lokomotiv från sin under
tiden i Newcastle anlagda maskinfabrik.
Med denna bananläggning slutar första afdelningen i
lokomotivens tidigaste historia. De då varande ånghästarna voro ännu
mycket svaga och långsamma och gingo knappast fortare än en
verklig draghäst. Maskinen hade två upprätt stående
cylindrar, en för hvarje hjulpar. Hvardera kolfstångshufvudet hade
ett tvärstycke, från hvars båda ändar en vefstake utgick till
ett af lokomotivets hjul, hvilket han med en vef kringvred.
Den enkla pannan kunde emellertid ej utveckla tillräckligt
med ånga för att åstadkomma en större hastighet. Men
Stephenson stannade ej förr, än han gifvit sin uppfinning den
fulländning, som gjorde henne till ett lokomotiv i våra dagars
mening. Detta skedde förnämligast genom användning af den
nu brukliga pannan med en mängd smala eldrör samt den
bortgående ångans utledande i skorstenen. Härigenom ökades
i väsentlig mån å ena sidan ångutvecklingen och å den andra
draget i eldstaden. De förstärka i sjelfva verket hvarandra.
Stephensons första allmännare ryktbarhet förskrifver sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
