Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom gick in i det nya sällskapet »Ynglingarnes
nykterhetsförbund», lockad af den imponerande
glansen af dess ordensinsignier. Han aflade löftet
att icke röka, tugga eller svära, så länge han
tillhörde orden. Nu gjorde han en ny upptäckt,
nämligen att om man tar en persons löfte att icke göra
en sak, så är detta det säkraste sättet i världen att
väcka hans längtan att göra just denna sak. Tom
fann sig snart plågad af begäret att dricka och svära;
detta begär blef så starkt, att endast hoppet att snart
få visa sig i den röda gördeln afhöll honom från
att utträda ur orden. Fjärde juli nalkades; men han
uppgaf snart denna dag — uppgaf den, innan han
burit sina bojor längre än fyrtioåtta timmar, och fäste
sina förhoppningar vid den gamla domaren Frazer,
fredsdomaren, som tydligen låg på sitt yttersta och
som på grund af sitt höga ämbete skulle få en
storartad offentlig begrafning. Under tre dagars tid
var Tom djupt intresserad af domarens tillstånd och
begärlig efter underrättelser om detsamma. Ibland
steg hans hopp högt, så högt, att han tog fram sina
ordensinsignier och började repetera framför spegeln.
Men domarens tillstånd växlade på ett högst
nedslående sätt. Till sist förklarades han vara på
bättrings vägen, och sedan började hans
tillfrisknande. Tom var förargad, kände sig till och med
förorättad; han lämnade genast in sin ansökan om
utträde ur orden, och samma natt fick domaren ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
