- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
199

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvem kan ha burit hit di här verktygena?
Tror du det kan vara möjligt att di ä’ däroppe?»

Gossarnas andedräkt svek dem. Indian-Joe
lade handen på knifven, dröjde ett ögonblick
obeslutsam och gick därpå fram till trappan. Gossarna
tänkte på skrubben, men deras styrka var borta.
Stegen kommo knarrande uppför trappan — det
outhärdligt pinsamma i belägenheten väckte
gossarnas förlamade beslutsamhet — de voro i begrepp
att springa till skrubben, då de hörde brakandet af
ruttna bjälkar, och Indian-Joe hamnade på golf vet
bland spillrorna af den instörtade trappan. Han
steg upp under svordomar, och hans kamrat sade:

»Hvad ska’ allt det här tjäna till? Om det ä’
några och di ä’ däroppe, så låt dom stanna där

— hvem bryr sig om det? Har di lust att hoppa
ner nu och råka i krakel, så mycket gärna! Om en
kvart ä’ det mörkt — låt dom sen följa oss, om di
vill, inte mig emot. Di som hyfvat in dom här
verktygen, det ä’ min tro, fick se en skymt af oss och
tog oss för spöken eller djäflar eller någe. Jag ger
mig tusan på att di springer ännu.»

Joe mumlade något; sedan gaf han sin vän rätt
i att de måste begagna det lilla dagsljus, som ännu
återstod, för att ordna sina saker och gå sin väg.
Strax därpå smögo de sig ut ur huset i den
tilltagande skymningen och styrde kosan mot floden med
sin dyrbara kista.

Tom och Huck stego upp, svaga men på samma
gång kännande en ofantlig lättnad, och stodo och
stirrade efter dem genom springorna mellan husets
stockar. Skulle de följa dem? Inte de — de voro
belåtna att åter komma ned på marken helskinnade
och att få bege sig hemåt vägen öfver backen. De
samtalade icke mycket, de voro för upptagna med
att hata sig själfva — hata den otur, som kommit
dem att bära dit hackan och spaden; hade icke de
varit, skulle aldrig Indian-Joe misstänkt något.
Han skulle ha dolt silfret tillika med guldet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free