Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hoppande grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ung andans man, som, han hade hört, en tid haft sin
befattning der på platsen. Jag tilläde, att om Wheeler
kunde berätta mig något om pastor Leonidas W. Smiley,
skulle jag bli honom mycket förbunden.
Simon Wheeler stufvade in mig i ett hörn och
blockerade mig der med sin stol, hvarpå han satte sig
ned och hasplade upp den monotona berättelse, som
här följer. Han drog aldrig på munnen, han rynkade
aldrig pannan, han ändrade aldrig rösten från den
mildt flytande ton, i hvilken han tagit upp
begynnelseorden, han röjde aldrig den minsta aning om entusiasm;
men genom hela den ändlösa historien gick en åder
af allvar och uppriktighet, som till fullo visade, att
han, långt ifrån att föreställa sig, att det låg något
löjligt och besatt i hans historia, betraktade den som
en verkligen betydelsefull sak och beundrade dess
tvenne hjeltar såsom män af öfverlägset snille i
illmarig het. Jag lät honom gå på, som han ville, och
afbröt honom aldrig.
»Det var en individ här en gång, som hette Jim
Smiley, uuder vintern 49 — eller kan hända det var
under våren 50 — jag kommer inte så noga i hog:
hur som helst — men hvad som gör, att jag tror det
var ettdera, det är, att jag mins, att öfversvänmingen
inte var slutad, när han först kom hit till
guldgräf-varelägret. Men vare hur det vill — som sagdt, han
var den kuriösaste kurre, man nå’nsin sett, deri att
han alltid slog vad om hvad som behagades, bara han
fick någon, som höll emot honom på andra sidan; och
fick han inte det, så höll han sjelf på motsatsen.
Förstås, hvad som passade för motståndarn, det passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
