- Project Runeberg -  Valda skizzer /
94

(1877) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min klocka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sista, och att verlden var ur sigte. Jag tyckte mig
upptäckta hos mig sjelf ett slags smygande
broderskänsla för mumien i museet och en längtan att byta
nyheter med honom.

Jag gick igen till en urmakare. Han tog klockan
helt och hållet sönder i bitar, medan jag väntade, och
derpå sade han, att cylindern hade »ansvält», men den
skulle kunna reduceras på tre dagar. Efter detta höll
klockan väl en medelproportion en tid, men ingenting
vidare. Halfva dagen gick hon som den onde sjelf
och höll étt sådant väsen med spottande och harklande
och pipande och nysande och fnysande, att jag ej kunde
höra mina egna tankar för bullret, ocB så länge som
hon höll ut så, fans det ej en klocka i hela landet,
som kunde täfla med henne. Men under återstoden af
dygnet blef hon allt långsammare och galnare, till dess
alla klockor, som hon lemnat efter sig, hade hunnit
upp henne. Sålunda kunde hon efter tjugufyra
timmars förlopp hinna upp sin första ståndpunkt igen och
visa den rätta tiden. Hon angaf rätt och slätt ett
medeltal af tid, och ingen menniska kunde säga, att
hon gjort mera eller mindre än sin pligt.

Men ett riktigt medium är endast en klen dygd
hos en klocka, och jag förde instrumentet till en ny
urmakare. Han sade, att »skrufbnlten» var af bruten.
Jag s vara’de, jag var glad, att det icke var något värre.
För att säga sanningen, visste jag ej, hvad
»skrufbul-ten» var, men jag ville ej se okunnig ut inför en
främling. Han reparerade »skrufbulten», men hvad klockan
vann i ett hänseende, förlorade hon i ett annat. Först
gick hon en stund, och sedan stod hon en stund, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:38:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tmskizzer/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free